Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Ds 2011:39EU-rättens krav på den nationella namnrättenpolske maken i målet varken kunde låta sin maka bära hansautentiska efternamn eller själv få sitt namn korrekt återgivet ivigselattesten; (3) utgör ett åsidosättande av den fria rörlighetensom tillkommer varje unionsmedborgare enligt artikel 18.1 EG(nu art. 21.1 FEUF) eftersom äktenskapet är en konsekvens avatt den första käranden utnyttjade sin fria rörlighet, bosatte sig iPolen och där också träffade sin blivande make; (4) strider moträtten till familjeliv, vilken också garanteras i den litauiskakonstitutionen (här förefaller kärandena inte ha observerat attdenna rätt också återfinns i artikel 8 Europeiska konventionenom skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggandefriheterna och artikel 7 Europeiska Unionens stadga om degrundläggande rättigheterna). Litauen har i målet gjort gällandeatt skyddet för nationalspråkets intressen och traditioner är ettsådant övervägande allmänintresse som kan rättfärdiga nationellaregler som strider mot EU-rätten.4.6 Det aktuella överträdelseärendet (AnderssonBenedet)Makarna Susana Benedet Perea, spansk medborgare, ochChristian Andersson, svensk medborgare, är bosatta i Sverigeoch har en son med förnamnet Roque som har dubbelt medborgarskap,spanskt och svenskt. Paret gav in en ansökan tillSkatteverket om att sonen skulle folkbokföras under namnetRoque Andersson Benedet i enlighet med spansk lag och sedvänja.Eftersom pojken hade dubbelt medborgarskap tillämpadeSkatteverket svensk rätt, avslog ansökan och registrerade namnetRoque Andersson. Paret överklagade till länsrätt och åberopadeGarcia Avello-fallet till stöd för sin uppfattning. Länsrätten avslogansökan och konstaterade att det inte förelåg någon motsättningmellan svensk rätt och EU-rätten eftersom det fannsmöjlighet att genom särskild ansökan till PRV få det ursprungliganamnet ändrat enligt 14 § namnlagen om det finns särskildaskäl. Varken kammarrätten eller Regeringsrätten beviljade pröv-53