Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Överväganden och förslag Ds 2011:395.2.1 NamnförvärvPersoner som har hemvist i Sverige eller är svenska medborgareJag föreslår att personer med hemvist i Sverige och svenska medborgarealltid ska ha möjlighet att få alla slags frågor om namnförvärvprövade av svensk myndighet – såväl familjerättsliga somadministrativa. Förslaget innebär ingen förändring i förhållandetill nu gällande praxis.Man kan fråga sig i vad mån det finns anledning att tillhandahållaen möjlighet för svenska medborgare med hemvistutomlands att genomföra ett namnförvärv i Sverige vid en övergångtill hemvistprincipen. Det finns dock goda skäl till detta.Om hemvistlandets myndigheter strikt tillämpar nationalitetsprincipenoch vägrar behandla frågor om namn som rör utländskamedborgare finns ett praktiskt behov av att svenska myndigheterär behöriga. En annan situation liknar den som vi finner iSverige idag. Hemvistlandets myndigheter tillämpar hemvistprincipenmen är beredda att erkänna ett namnbeslut från medborgarskapslandet.Den svenska medborgaren kan då vilja vändasig till svenska myndigheter i syfte att få till stånd ett namnbeslutsom är möjligt enligt svensk lag men inte enligt hemvistlandetslag. Jag ser inga starkt vägande skäl till varför den möjligheten,som existerar idag, bör tas bort.I 45 § namnlagen föreskrivs att frågan om en ansökan om förklaringatt ett namnbyte enligt 6, 8 eller 11 § är förenligt medbarnets bästa prövas av den domstol som tar upp frågor omvårdnaden om barnet. Den regeln är skriven med tanken påinterna svenska situationer och i dessa fall följer det av 6 kap.17 § föräldrabalken att domstol där barnet har sitt hemvist ärbehörig och om det inte finns någon behörig domstol enligtdenna regel tas frågan upp av Stockholms tingsrätt. Även dendomstol som är behörig i äktenskapsmål är behörig och dettabehöver inte vara domstolen vid barnets hemvistort. Detta ärdock förenat med begränsade olägenheter när alla domstolar ifråga befinner sig i Sverige. Situationen blir en annan om den64