Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Överväganden och förslag Ds 2011:39materiell prövning av det utländska namnbeslutet mer än enkontroll av att det utländska namnet innehåller minst ett efternamnoch minst ett förnamn. Det måste också i vissa fall klargörasvilket namn som är efternamn och vilket som är förnamn.Någon prövning av namnets lämplighet utifrån de grunder somanges i 12 och 13 §§ namnlagen görs inte. En viss formell kontrollav namnbeslutets äkthet görs dock. Jag ser ingen anledningatt ändra praxis i den delen. Ett sedvanligt ordre public-stadgandetorde täcka in de situationer då det utländska dokumentetär förfalskat, det saknas vederbörligt samtycke från den detgäller, namnet inte innehåller minst ett förnamn och ett efternamnm.m.I tillägg till ett ordre publicförbehåll kan det finnas skäl attockså uttryckligen reglera frågor om konkurrerande förfaranden(litispendens) och rättskraftiga domar och beslut avseendesamma sak. Om exempelvis föräldrarna till ett barn med dubbeltmedborgarskap och hemvist i Sverige inte kan enas om vilket avföräldrarnas (olika) efternamn barnet ska bära följer av 1 § tredjestycket att om ingen anmälan inkommer till Skatteverket inomtre månader från födelsen förvärvar barnet moderns efternamn.Om fadern därefter till myndigheterna i det andra medborgarskapslandetanmäler att barnet ska bära hans efternamn ska ettsådant beslut inte erkännas.Ett annat exempel är om en fader för negativ faderskapstalanoch barnet, som har nått vuxen ålder och fått egna barn som förvärvatnamnet, i processen begär att få behålla sitt namn – enansökan som i dessa omständigheter enligt svensk rätt skullekunna vara framgångsrik. Om fadern i det ögonblicket väljer attväcka negativ faderskapstalan i ett land där vid hävande av faderskapetbarnet saknas varje möjlighet att behålla namnet ska ettsådant namnbeslut inte erkännas även om det avkunnas före detsvenska – och inte heller faderskapsavgörandet, se 8 § 3 st. 3 p.lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor.92