Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Svensk internationell namnrätt Ds 2011:39fråga om äktenskapets rättsverkningar i personligt hänseende,vilket hade fått till följd att frågor om makarnas familjerättsliganamnförvärv skulle ha bedömts enligt en och samma lag. 22 Omexempelvis hustrun är medborgare i ett land enligt vars lagkvinnan automatiskt förvärvar mannens namn vid äktenskapetsingående torde det följa av reglerna att hon aktivt måste ansökaom att få återta sitt flicknamn enligt 10 § andra stycket för attkunna behålla detta och för att paret därefter eventuellt skakunna gemensamt ta hennes efternamn.För det begränsade antal fall där utländsk rätt ska tillämpas avsvenska myndigheter saknar lagen uttryckliga stadganden omordre public och eventuella internationellt tvingande regler somska tillämpas oavsett att utländsk rätt är tillämplig. Man kandock tänka sig att exempelvis förbudet mot namn som kan väckaanstöt i 12 § 5 upprätthålls även när utländsk rätt är tillämplig iövrigt. I doktrinen har uttalats att så också kan vara falletbeträffande skyddet för egenartade efternamn. 23 Enligt uppgiftfrån Skatteverket ägnar sig verket dock inte åt någon närmareprövning, men å andra sidan har frågan om utländska namn somkan väcka anstöt ännu inte aktualiserats. Troligen är antaletpersoner som faktiskt vill bära ett namn som kan väcka anstötmycket litet. Skatteverket upprätthåller enligt uppgift inteskyddet för egenartade efternamn när utländsk rätt tillämpas.2.2.3 Erkännande av utländska namnbeslutVid frågan om erkännande av utländska namnbeslut får manskilja mellan två huvudsituationer: i den ena har en utländskmedborgare förvärvat ett namn utomlands och i den andra är deten svensk medborgare som gjort detsamma. Namnlagen saknaruttryckliga regler för båda situationerna; däremot görs vissa vägledandeförarbetsuttalanden.22Se Bogdan, TSA 1977 s. 45 som förordar en separat behandling av makarna i dettahänseende.23Se Höglund, s. 238.30