Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

En nordisk jämförelse Ds 2011:39Finska myndigheter kan enligt 31 § vägra erkänna utländsktnamnbeslut om det (1) redan pågår ett förfarande i Finland (litispendens), (2) namnfrågan redan avgjorts i Finland (res judicata),(3) namnfrågan redan avgjorts i ett annat land vars avgörandenerkänns i Finland, eller (4) beslutet strider mot finsk ordrepublic. Av 32 f § följer att reglerna finner motsvarande tillämpningi förnamnsärenden.3.3 NorgeInternationella namnfrågor är i norsk rätt endast delvis reglerade.Det saknas över huvud taget regler om norska myndighetersbehörighet men i praxis synes norsk behörighet ha accepterats ifall där utländska myndigheter vägrat behandla namnärenden avseendenorska medborgare bosatta i utlandet av den anledningenatt de varit utländska medborgare. 49 Detta föreskrivs också i enskrivelse från Justits- och Politidepartementet. 50Beträffande frågan om tillämplig lag stadgas i § 14 förstastycket navneloven (lov 2002-06-07-19 om personnavn) att lagengäller för alla som är folkbokförda i Norge och har för avsikt attvaraktigt förbli boende där, dvs. i internationellt privaträttsligmening har hemvist i Norge. 51 Det är således fråga om en ensidiglagvalsregel som inte reglerar frågan om vilken lag som ärtillämplig på norska medborgare med hemvist i utlandet. I doktrinenhar uttalats att utgångspunkten är att hemvistprincipenska gälla även för dessa fall men att man bör godta s.k. renvoi,dvs. en hänvisning tillbaka till norsk rätt, om det utländskalandets internationella privaträtt föreskriver tillämpning av medborgarskapetslag. Om den utländska internationella privaträttenockså godtar renvoi, dvs. i detta fall den norska lagens tillbakahänvisningtill den utländska lagen i fråga bör den norska med-49Se NOU 2001:1 s. 41.50Rundskriv G-81/99.51Se NOU 2001:1 s. 40.42