Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Ds 2011:39En nordisk jämförelsepå att vända sig till hemlandets myndigheter begära tillämpningav utländsk rätt. Därvid uttalades att ”Udvalget hæfter sigendvidere ved, at dommen [Garcia Avello] vedrørte en situation,hvor børnene i henhold til spansk navnelovgivning havde fået detpågældende navn. Det er denne situation, som kan give anledningtil ’alvorlige ulemper’. Det er således ikke tilstrækkeligt, atden pågældende hævder at kunne opnå det ønskede navn ihjemlandet”. 423.2 FinlandFinland är det enda nordiska land som har en komplett regleringav de internationella namnfrågorna. Det finns internationelltprivaträttsliga regler avseende släktnamn (efternamn med terminologini 1982 års svenska namnlag) i 6 kap. namnlagen(9.8.1985/694), vilket omfattar lagens 25–32 §§, och beträffandeförnamn i 6 a kap., 32 e och 32 f §§. 43Enligt 27 § första stycket är finsk myndighet behörig i ärendesom gäller administrativ ändring av släktnamn om sökanden harhemvist i Finland. För finska medborgare som har hemvist inågon annan stat än Finland, Danmark, Norge eller Sverige följerav andra stycket att ansökan om ändring kan behandlas av finskamyndigheter om det finska beslutet erkänns i den stat där sökandenhar hemvist. Talan om förverkande av släktnamn, vilketenligt 24 § kan ske om namnet kränker en rätt till ett skyddatnamn eller kännetecken och innehavaren för talan vid tingsrätt,kan enligt tredje stycket prövas vid finsk domstol om svarandenhar hemvist i Finland. Detsamma gäller talan om förlust av42Se Betænkning nr. 1446, 2004, s. 100. Kommissionen gör en annan bedömning i detaktuella överträdelseärendet 2006/4454 och så också kammarrätten i Göteborg i mål2684-08.43Förnamn reglerades tidigare i en särskild lag i Finland.39