Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Ds 2011:39Svensk internationell namnrättOm den utländska medborgaren förvärvat eller ändrat sittnamn utomlands, t.ex. för att han eller hon föredrar att namnfråganprövas enligt reglerna i hemlandet, ska detta namn antecknasav Skatteverket och det utländska namnbeslutet sålundaerkännas. 24För det fall en svensk medborgare utomlands har förvärvat ettnamn saknas förutsättningar att erkänna detta, även för det fallden svenska medborgaren vid tidpunkten för namnförvärvethade hemvist i det land i vilket namnförvärvet gjordes. 25 Ipropositionen till 1982 års namnlag uttalade dock föredragandestatsrådet att om vederbörande vill förvärva samma namn även iSverige efter ansökan hos PRV, hänsyn bör kunna tas till detutländska förvärvet när verket prövar denna ansökan. 26 Emellertidska, eftersom hemvistprincipen tillämpas i förhållande tillDanmark, Finland och Norge, avgöranden från dessa länder inamnfrågor avseende svenska medborgare med hemvist där ävenutan uttryckligt lagstöd erkännas i Sverige. 27 Om Svea hovrättsbeslut i RH 1993:2 (se avsnitt 2.2.1) skulle lända till efterföljdföljer dock möjligen därav att utländska namnbeslut beträffandesvenska medborgare med hemvist utomlands ska erkännas iSverige. 28 Om svenska myndigheter inte är behöriga att handläggaett ärende om namnförvärv avseende en svensk medborgareborde därav följa att ett utländskt avgörande också måsteerkännas, exempelvis när pass ska utfärdas.Eftersom det saknas uttryckliga regler om förutsättningarnaför att erkänna utländska namnbeslut saknas också uttryckligaregler om förutsättningarna för att vägra erkännande av beslutsom i och för sig erkänns. Här tiger också lagens förarbeten.24Se prop. 1982/83:38 s. 12 och (beträffande isländska beslut) prop. 1984/85:124 s. 73.25Jfr omständigheterna i RÅ 2005 ref. 30.26Se prop. 1982/83:38 s. 11.27Se a. prop. s. 9 f.28Se Bogdan, 2008, s. 176.31