Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Ds 2011:39EU-rättens krav på den nationella namnrättennamnintyg samt skrev in namnet i pojkens danska födelseattest.Namnet kom emellertid inte att erkännas av tyska myndighetereftersom det i tysk internationell privaträtt (10 § EGBGB) föreskrivsatt en persons namn ska bedömas enligt lagen i den statdär han är medborgare och det enligt tysk rätt inte är möjligt attge ett barn ett dubbelnamn som består av faderns respektivemoderns efternamn. Det kan noteras att svensk rätt intar sammainställning som den tyska.EU-domstolen kunde inledningsvis direkt konstatera att det idetta fall inte var fråga om en sådan diskriminering på grund avnationalitet som förbjuds i artikel 12 EG (nu art. 18 FEUF).Eftersom såväl barnet som dess föräldrar enbart hade tysktmedborgarskap och den tyska lagvalsregeln hänvisar till tyskmateriell namnrätt är det ingen diskriminering att barnets namnfastställs i enlighet med tysk rätt, såsom för alla andra tyskamedborgare.Domstolen erinrade emellertid om att nationell lagstiftningsom missgynnar unionsmedborgare på den grunden att de utnyttjaträtten att fritt röra sig och uppehålla sig i en annan medlemsstatutgör en begränsning av den fria rörlighet som tillkommerunionsmedborgare enligt artikel 18.1 EG (nu art. 21.1FEUF). I detta fall skulle barnet Leonhard Matthias i sitt kommandeliv kunna drabbas av avsevärda problem eftersom hanheter olika i två medlemsstater. Framgent kommer han, oavsettvar han är bosatt, att tvingas leva med det besvär som det innebäratt det namn som finns i alla offentliga handlingar som upprättatsavseende honom i Danmark, däribland födelseattesten,inte är detsamma som det som anges i hans tyska pass.Det följer av EU-domstolens praxis att nationella regler somutgör hinder för den fria rörligheten kan rättfärdigas med objektivahänsyn om de nationella reglerna i fråga är ändamålsenligaoch proportionerliga. Den tyska regeringens argument för attanvända sig av medborgarskapet som anknytningsmoment, nämligenatt det bidrog till att ge syskon samma namn och att garanteralikabehandling för alla personer av viss nationalitet underkändesemellertid, bland annat, men inte huvudsakligen, för att49