Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

More documents

Recommendations

Info

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion hållningsparagrafen i miljöbalken tillämpas som tvingande, hårda, krav av domstolar och länsstyrelser kan således också miljöbalken komma att driva energieffektiviseringar. Om så blir fallet beror således på hur tillverkningstillstånden är utformade för företagen samt hur den aktuella länsstyrelsen följer upp dem. Agerandet hos den enskilda länsstyrelsen avgör också hur miljöbalken och PFE:s energihushållningskrav praktiskt interagerar och inverkar på energieffektiviseringsarbetet. Detta avgör om de båda lagstiftningarna samverkar på ett bra eller dåligt sätt, främst när det gäller administration men även i krav som kan uppstå från tillsynsmyndigheter. Det sätt som lagstiftningarna kan anses motverka varandra beror av att myndigheterna kan kräva redovisningar med stöd av både miljöbalken och PFE, och därmed öka administrationen för företagen. Lagstiftningarna bör enligt respondenterna kunna samverka genom att inte kräva redovisning av samma frågor vilket därmed innebär att regelverken kompletterar varandra på ett bättre sätt. Vidare finns det utan harmonisering av styrmedlen risk för dubbla krav på företagen som i vissa fall kan motverka varandra. Flertalet branschföreträdare uttrycker en stor oro över utökade krav via tilllämpning av miljöbalken genom att t.ex. reglera maximal energiåtgång per ton producerad produkt. Uttryck som ”ohållbart” och ”förödande” används. Företag har lagt ner stora pengar på investeringar via PFE. Att därefter mötas av än högre krav via tillämpning av miljöbalken uppfattas som ”vansinnigt” och som ett exempel på införande av åtgärder av myndigheter vilka inte har branschkunskap och framförallt saknar ett systemperspektiv. Lokala frågor kan föranleda reglering på detta sätt. Globala problem kräver dock mer generella styrmedel. Dessutom kan vissa nya produkter i sitt framtagande vara mer energikrävande än vissa. Dock kan de vara flertalet gånger bättre i sin applikation (exempelvis längre livslängd) vilket sett ur ett bredare perspektiv verkar energibesparande. Myndigheter har inte kunskap om vilka åtgärder som är de bästa och har inte kunskap om verksamheten ur ett helhetsperspektiv. PFE anses vara ett flexibelt styrmedel som i och med sin utformning styr mot rätt saker i en värld där investeringsresurserna är begränsade. Generella ramverk som PFE, vilka lämnar utrymme för företag att själva styra resurserna, bidrar därmed bättre till att företag hittar kostnadseffektiva energibesparande lösningar jämfört med mer snäva regelverk. Energi- och elförbrukningen ska således inte, enligt industrins företrädare, regleras med fastställda villkorsvärden. I stället lämpar sig reglering i enlighet med miljöbalken väl för exempelvis utsläpp till vatten vars effekter är regionala. Med ökande energipriser som drivkraft bland annat på grund av utsläppshandeln har energieffektivisering kommit högre upp på agendan hos all energiintensiv industri. PFE har inneburit att uppföljning och systematisering av arbetet med energieffektivisering förbättrats. PFE innebär ett visst krav på lönsamhet för att åtgärder ska genomföras. Kraven ska vara sådana att den energiintensiva industrins konkurrenskraft inte skadas. I miljöbalken borde införas samma koppling till PFE som gjorts till handel med utsläppsrätter. Verksamheter som deltar i PFE borde således inte kunna åläggas energieffektiviseringskrav vid prövning enligt miljöbalken. I de resterande avsnitten i detta kapitel analyserar vi interaktionen mellan PFE, energiskatterna samt miljöbalken och kommenterar då även vissa av de åsikter som redogörs för ovan. 99
NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion 5.4 PFE och de ekonomiska styrmedel som påverkar elpriset 5.4.1 Introduktion Traditionellt har miljö- och energipolitiken byggt på styrmedel med starka ”topdown” egenskaper, t.ex. ekonomiska styrmedel, gränsvärden, teknikkrav etc. Under de senaste decennierna har dock intresset för s.k. ”frivilliga” avtal ökat. Dessa bygger på att en överenskommelse träffas med staten å den ena sidan och ett företag eller en hel bransch å den andra. Överenskommelsen innebär ofta att företaget/branschen åtar sig att göra vissa åtgärder för minskad miljöpåverkan (inklusive energieffektiviseringsåtgärder); staten bistår företagen med hjälp och/eller ekonomiska incitament – t.ex. reducerad skatt – för att de ska välja att delta i samarbetet. Det finns på många håll en stark tilltro till effektiviteten hos frivilliga avtal, och inte minst påpekas det i många sammanhang att sådana avtal tillåter en betydande flexibilitet i valet av åtgärdsstrategier och de är därför att betrakta som kostnadseffektiva styrmedel (se t.ex. Europeiska Kommissionen, 1996, samt Energimyndigheten och Naturvårdsverket, 2004). Ofta hävdas det dessutom att ”frivilliga” avtal kan leda till såväl billigare åtgärdskostnader som lägre administrativa samt transaktionskostnader (Segerson och Miceli, 1998). I detta avsnitt analyserar vi de möjliga effekterna av ett styrmedel – såsom PFE – vilket innebär en sänkt skatt på energi i utbyte mot införandet av ett systematiskt energiledningsarbete. Vi diskuterar första några principiella frågor (avsnitt 5.4.2) för att sedan komplettera analysen med några kvantitativa resultat av effekterna av PFE på svensk industri (avsnitt 5.4.3). 5.4.2 Frivilliga avtal och samhällsekonomisk effektivitet: en principiell analys Ett styrmedel som PFE innebär att ett ekonomiskt incitament (t.ex. en skatt på el) ersätts av en annan form av politisk styrning som i stället ställer krav på företagen att introducera systematiska rutiner för att identifiera – och genomföra – lönsamma energieffektiviseringsåtgärder. Glachant (1999) analyserar en liknande situation och konstaterar bl.a. att förekomsten av asymmetrisk information mellan företagen och myndigheterna hämmar effektiviteten hos frivilliga avtal (och stärker i stället argumentet för att använda ekonomiska styrmedel). ”Frivilliga avtal” fungerar bäst då det finns en ”gemensam osäkerhet” om de problem som ska lösas; alla inblandade aktörer har då lika starka incitament att vidta åtgärder för att minska osäkerheterna om exempelvis förekomsten av åtgärder och dessas kostnader. Om däremot företagen har ett tydligt informationsöverläge över myndigheterna om dessa frågor, är det mer kostnadseffektivt med ekonomiska styrmedel. Styrmedel såsom skatter har den fördelen att de ger företagen ett tydligt incitament att ”lyfta fram sina åtgärdskostnader i strålkastarljuset”, dvs. genom sitt optimerande beteende som svar på t.ex. en energiskatt ”avslöjar” företaget vilka kostnader och potentialer för energieffektivisering som det har. På så sätt kan problemet med asymmetrisk informa- 100
Page 1 and 2:
Industrins energieffektivisering -
Page 3 and 4:
Beställningar Ordertel: 08-505 933
Page 5 and 6:
Innehåll NATURVÅRDSVERKET RAPPORT
Page 7 and 8:
NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Indu
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50: NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Indu
Page 99: NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Indu
Page 119 and 120: Referenser NATURVÅRDSVERKET RAPPOR
Page 129: Industrins energieffektivisering -
show all

Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?