Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460
Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion
med teknikutvecklingen. I Sverige har tillstånd och villkor till miljöfarlig verksamhet
evig rättskraft enligt en huvudregel i 24 kap. 1 § miljöbalken. Verksamhetsutövaren
får därmed en viss trygghet mot ingripanden i efterhand. 24 kap. 5 § ger
dock goda möjligheter att uppdatera villkoren, främst efter en tioårsperiod, men
under vissa förutsättningar även tidigare. I teorin tillgodoses behovet av dynamik
tillfredsställande, men i praktiken inte. 59 Det är ytterligt sällan som Naturvårdsverket
initierar omprövning och vad vi känner till är aktiviteten även mycket låg bland
andra tillsynsmyndigheter. En uppdatering av villkoren kan ibland ändå ske om
företag söker nytt tillstånd för ändring av verksamheten och frågor om energihushållning
kan aktualiseras i den prövningen. Miljöbalken medger dock att ett så
kallat ”ändringstillstånd” kan meddelas under vissa förutsättningar, med följd att
bara de frågor som ansökan omfattar får bedömas i målet. Frågor om energihushållning
kan alltså hamna utanför prövningen. Även om det ibland är möjligt att
meddela tidsbegränsade tillstånd (ovanligt i praktiken) och att under vissa förutsättningar
sätta frågor på prövotid (om det finns ett utredningsbehov), innebär den
nuvarande ordningen, sammantaget, att Sverige idag saknar ett praktiskt fungerande
system för uppföljning och modernisering av miljökrav, som t.ex. avser energihushållning.
Industriutsläppsdirektivet aktualiserar behov av en annan ordning,
eftersom kommissionen ska sträva efter en uppdatering av BREF senast vart åttonde
år och prövningsmyndigheter i medlemsstater senast fyra år därefter ska ha
omprövat villkoren i enlighet med du nya kraven. En ny utredning ska se över de
svenska reglerna om omprövning av tillstånd och villkor. Det går inte att nu säga
om en ny reglering kommer att väsentligt förbättra möjligheterna för uppföljning
av krav på energihushållning. En sådan ordning skulle kunna vara den som råder i
många andra länder, nämligen att generellt tidsbegränsade tillstånd med konsekvensen
att tillståndshavaren själv efter en period måste ansöka om förlängt tillstånd
där villkoren kan uppdateras efter prövning.
Sammanfattningsvis, det finns i princip övervägande fördelar med att åtgärder
för energihushållning bedöms i individuella prövningar och inte föreskrivs
generellt i en författning. Denna ordning förutsätter dock en reviderad syn hos HD
på hur tillståndsvillkor måste formuleras (låt vara att tydliga villkor bör vara huvudregeln).
Den förutsätter även att miljömyndigheterna ges de resurser som behövs
för att genomföra kraven individuellt och att vi i framtiden får ett nytt system
för uppföljning och modernisering av tillståndsvillkor.
6.3 Mot en ändamålsenlig styrning av industrins
energianvändning
En viktig slutsats från det föregående avsnittet är att det bedöms osannolikt att den
individuella prövningen av industrianläggningars energihushållning kan – och bör
– överges. Inte minst kan generella krav på energihushållning vid stora industriella
anläggningar i många fall strida mot gällande rätt enligt EU-direktiven. I detta
59 Dir. 2010:113 Reglering av industriutsläpp.
113