Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460
Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion
på domar där kravet är allmänt hållet, såsom att ”i skälig utsträckning vidta
åtgärder för ökad energihushållning i tillverkning och processer”. 43
Precist formulerat var däremot det värde för maximal energiförbrukning
som föreskrevs som slutvillkor för Swedish Tissue (dock används inte längre
villkorsformen ”riktvärde” i dömanden enligt miljöbalken). Det formella
kravet på Scania att tillsammans med miljörapporten årligen inge en energihushållningsplan
är också tydligt. 44 Ett annat exempel på formellt, otvetydigt
krav är en miljödomstols villkor att ”upprätthålla ett certifierat energiledningssystem
enligt standarden SS 62 70 50 eller den standard som kan
komma att ersätta densamma”. 45
Villkorsskrivningen ska sättas i relation till HD:s i två domar uttalade krav
på rättsäkerhet för verksamhetsutövaren, något som kan stå i motsats till
flexibilitet. Vi återkommer till denna fråga.
4.8 Önskemål om ett nytt styrmedel – fallet
spillvärme
Den energiintensiva industrins tillgång till restenergier i form av vätske- och gasflöden
är god. Inte minst finns flöden som förekommer av värmeenergi vid lite
lägre temperaturer (kring 40-70 grader) ofta i stort överskott. Detta gäller även för
processer som har hög slutningsgrad och god energieffektivitet. Av den totala tillgången
levereras en del till fjärrvärmenät. Dock finns utrymme för ett ökat effektivt
energiutnyttjande av restenergier. I detta sammanhang hävdas det ofta att tredjepartstillträde
till fjärrvärmenäten skulle kunna bidra till att mer tillgänglig värme
kommer till nytta, men denna lösning har också ifrågasatts i en rad studier (se t.ex.
Wårell m.fl., 2009). Det faktum att allt användande av restenergier för elproduktion
inte godtas som certifikatgrundande i elcertifikatsystemet, utan enbart det förnybara,
begränsar dock utnyttjandet av restvärme (Energimyndigheten, 2010d). I Energimyndigheten
(2010b) framhålls leverans eller mottagande av spillvärme som
viktiga kompenserande åtgärder i samband med utsläpp. En respondent menade att;
”Bolaget har svårt att omhänderta spillvärme på befintliga nät då industrier
som kan erbjuda denna energiform ej vill involveras i systemet. Detta
gör att oljeeldade industrianläggningar med sina skattesubventioner ej
ser vinning i att minska sina energirelaterade CO2 utsläpp.” (Energimyndigheten,
2010b, s. 86)
Även i Mansikkasalo (2010) betonades att fler styrmedel behövs vilka verkar för
ett större nyttjande av restenergier. I detta sammanhang påpekade en respondent att
43 Miljödomstolen i Vänersborg dom 2010–07–07 i mål M 1903–07, villkor 20. Åtgärderna var kopplade
till villkor 19, som krävde särskilt program för energihushållning. Innehållet i programmet var relativt
vagt beskrivet i villkoret.
44 Samma slags krav ställdes av Miljööverdomstolen i Östersund, dom 2010–05–19 i mål nr. M 1248 –
09, villkor 10.
45 Miljödomstolen i Växjö dom 2011–01–31 i mål nr. M 1298–07, villkor 22.
89