Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket
Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket
Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460<br />
<strong>Industrins</strong> <strong>energieffektivisering</strong> – <strong>styrmedlens</strong> effekter och interaktion<br />
koret är utformat, som visats ovan kan det i sig erbjuda flexibilitet på olika sätt (se<br />
även avsnitt 4.7).<br />
3.4.9 Regeringens tillåtlighetsprövning av stora verksamheter<br />
enligt 17 kap. miljöbalken<br />
Liksom före miljöbalken prövas vissa typiskt sett mycket ingripande verksamheter<br />
av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken. Vissa slags anläggningar ska som huvudregel<br />
alltid prövas av regeringen enligt detta kapitel (t.ex. kärntekniska anläggningar),<br />
medan t.ex. stora stål- och metallverk och massaindustrier kan, efter förbehåll<br />
av regeringen, prövas enligt dessa regler bara om vissa förutsättningar föreligger i<br />
det enskilda fallet. Aktuellt i detta sammanhang är att ”verksamheten i betraktande<br />
av de intressen som denna balk enligt 1 kap. 1 § skall främja kan antas få betydande<br />
omfattning eller bli av ingripande slag”. Hushållning med energi är ett sådant<br />
intresse och industrier med hög förbrukning av energi kan därför enbart på denna<br />
grund prövas av regeringen. Industriella anläggningar kan förstås komma att prövas<br />
av regeringen även på grund av t.ex. föroreningarnas risker för hälsa och miljö<br />
och även då kan frågan om energihushållning aktualiseras i prövningen.<br />
Det är alltså regeringen som prövar frågan om ”tillåtlighet” (om verksamheten<br />
alls ska få bedrivas) medan miljödomstolen fastställer villkoren för driften.<br />
Regeringen har dock rätt att besluta om särskilda villkor för att tillgodose ”allmänna<br />
intressen”, som liksom tidigare (före miljöbalken) kan gälla förbrukningen av<br />
energi.<br />
3.4.10 Avslutande kommentarer<br />
Detta avsnitt har bl.a. illustrerat att krav på energihushållning i industrin ställdes<br />
redan före miljöbalken, men blev genom denna ett självständigt krav, som kommer<br />
till uttryck i en särskild hänsynsregel, kopplad till en särskild målbestämmelse.<br />
Energihushållning är även del i begreppet ”bästa möjliga teknik”. Det finns ekonomiska<br />
begränsningar i 2 kap. som hindrar att krav på bl.a. energihushållning kan<br />
vara hur långtgående som helst. Eftersom kostnadsramen är gemensam för olika<br />
försiktighetsmått uppkommer ibland konkurrens med andra miljökrav. Omständigheterna<br />
i varje enskilt fall avgör därför om energihushållning ska krävas och i så<br />
fall hur höga kraven blir. Miljöbalken tillhandahåller i huvudsak ett trögt system<br />
för ändring av villkor för t.ex. energihushållning, dels genom det formella förfarandet<br />
och dels genom att vissa materiella förutsättningar ska vara uppfyllda för en<br />
ändring.<br />
3.5 Avslutande kommentarer om energi-<br />
och elintensitet<br />
Det bör avslutningsvis noteras att begreppen energi- och elintensitet berörs och<br />
behandlas olika i Lag om program för energieffektivsering (2004:1196), Lag om<br />
elcertifikat (2003:113) och Lag om skatt på energi (1994:1776). Skillnaderna har<br />
bidragit till ett inslag av otydlighet för de industriföretag som berörs av flera av<br />
dessa regelverk samtidigt (Energimyndigheten, 2007b). Lag om skatt på energi<br />
56
Change language