Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460
Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion
sumenterna betalar 5,5 öre/kWh i stället för 3,9 öre/kWh. Motsvarande genomsnittlig
årlig subvention för perioden 2013-2035 bedöms uppgå till 1,21 miljarder. Undantaget
innebär således att företag som använder stora mängder el undantas från
att betala för införandet av förnybar produktion. För en del av företagen kan undantaget
minska incitamenten att spara el och/eller göra effektiviseringsinsatser i jämförelse
med om de skulle omfattas av kvotplikten. Detta medför att undantaget
principiellt motverkar den del av energipolitiken som rör ökad energieffektivisering
och energibesparingar (Energimyndigheten, 2010c).
PFE och elcertifikatsystemet har inte något direkt samband när det gäller sina
respektive syften men kan således i viss mån motverka varandras effekter på detta
sätt. Medan PFE primärt syftar till att effektivisera elanvändningen syftar elcertifikatsystemet
till att öka andelen förnybar el i det svenska elsystemet. PFE sänker
företagets kostnader för el med 0,5 öre per kWh i utbyte mot att de effektiviserar
sin elanvändning. Energimyndigheten (2007b) fann att undantag från kvotplikt i
elcertifikatsystemet sänker den kostnad som företaget skulle ha för sin elanvändning
med cirka 2-4 öre per kWh (beroende på certifikatpris) utan krav på motprestation.
Baserat på dessa resultat finns det anledning att tro att undantaget från
kvotplikten leder till en minskning av de incitament att effektivisera elanvändningen
i en utsträckning som är större än den effekt som i allmänhet är att förvänta av
deltagandet i PFE. Henrikssons (2010) resultat stödjer denna slutsats, och visar
bl.a. på en hög långsiktig egenpriselasticitet för elefterfrågan inom gruvindustrin.
Konsekvenserna av att på sikt förändra undantaget för elintensiv industri
innebär främst förändringar i konkurrenskraft till följd av ökade elkostnader. En
ökad kvotplikt, i det här fallet för den elintensiva industrin, får samma effekt som
en elskatt och innebär att företagens marginalkostnad för elanvändning ökar. Hur
stor denna påverkan blir beror på den elintensiva industrins andel elanvändning och
elkostnad, möjligheten att substituera el mot billigare insatsvaror samt möjligheten
att effektivisera elanvändningen. Beräkningar för en del av de sektorer som är elintensiva
enligt elcertifikatsystemets krav på 190 MWh vid en förändring av kvotplikten
redogörs för i Energimyndigheten (2010c). För att bedöma hur en förändring
av undantaget påverkar elintensiv industri antogs fyra olika förändringar– att
undantaget helt tas bort alternativt att 25, 50 eller 75 procent av de idag undantagna
40,6 TWh förblir undantagna från kvotplikten. Genomsnittlig elcertifikatkostnad
för perioden 2013-2020 och 2013-2035 till beräknades till 3,3-4,3 respektive 4,3-
5,6 öre/kWh för de fyra olika förändringarna i de två tidsperioderna. Kostnaden för
elcertifikat definierade kostnadsökningen för den elintensiva industrin om undantaget
förändrades. Därefter beräknades effekterna på de elintensiva sektorerna gruvor,
trä, massa- och papper, kemi, gummi- och plast, jord- och sten samt järn- och
stål för perioden 2013-2035 med hjälp av en faktorefterfrågemodell. 32 Resultaten
indikerar att massa- och papper är den sektor som påverkas mest av elprishöjningar
via en minskad produktion och därmed också en reducering av el, arbetskraft och
32 Dessa beräkningar anges i Energimyndigheten (2010c) ha utförts av Brännlund och Lundgren (2010)
på uppdrag av Energimyndigheten. Ett PM redovisas i bilaga 2 i Energimyndigheten (2010c).
80