Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

More documents

Recommendations

Info

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion detta må vara i praktiken. Däremot motverkar inte de två EU-direktiven att det frivilliga PFE-programmet såsom idag tillämpas vid sidan av miljöbalken. 5.5.2 Individuell prövning eller generella, bindande krav – utgångspunkter I stället för ett frivilligt PFE-program skulle krav på energihushållning kunna regleras i generella föreskrifter som riktas mot vissa kategorier av industriella anläggningar. Vi anser att denna fråga är väsentlig i samband med energihushållning. Detta avsnitt ramar rättsligt in den principiella diskussion om individuell kontra generell styrning som förs i kapitel 6 nedan. IPPC-direktivet medger under vissa förutsättningar att medlemsstaten beslutar om generella krav på t.ex. energihushållning i stället för att villkor fastställs efter en individuell prövning. Energihushållning är en del i ”bästa tillgängliga teknik”. Enligt artikel 9.8 IPPC-direktivet ska kraven riktas mot ”vissa kategorier av anläggningar” Kraven ska som sagt vara rättsligt bindande och ersätta tillståndsvillkoren. En ytterligare förutsättning är att ett ”integrerat förfaringssätt” och en ”motsvarande hög skyddsnivå för miljön som helhet uppnås”. Industriutsläppsdirektivet har en likartad reglering. Grundregeln i artikel 6 medger att generella krav fastställs för vissa kategorier av anläggningar, dock med bibehållande av ett tillståndsförfarande för anläggningen som sådan. Artikel 17 preciserar förutsättningarna. Medlemsstaterna måste kunna ”säkerställa ett samordnat förfarande och en hög skyddsnivå för miljön motsvarande den som kan uppnås med enskilda tillståndsvillkor.” 9 kap. 5 § miljöbalken är den korresponderande regeln i svensk lagstiftning. Regeringen ges rätt att utfärda generella föreskrifter för ”miljöfarlig verksamhet” om ”förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått” i syfte att skydda människors hälsa eller miljön”. Förutsättningen är att det ”framstår som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall”. Energimyndigheten föreslog 2008 att regeringen skulle utnyttja bemyndigandet och anta en ”förordning om hushållning med energi i vissa miljöfarliga verksamheter” (Energimyndigheten 2008, bilaga IV). Det handlar i förslaget om ”kartläggning” av energianvändning, ”identifiering” av åtgärder, att ”upprätta handlingsplaner”, att ”utvärdera” olika alternativ i samband med projektering av anläggningar och inköp av energikrävande utrustning samt ”organisation” av energiarbetet i företaget. Förslaget till förordning innebar alltså inga krav på konkreta åtgärder för att hushålla med energi, inte heller några gränser för användningen. Förslaget har inte genomförts. Frågan om valet mellan individuell och generell styrning har också ett klart samband med så kallade BREF-dokument, som härrör från IPPC-direktivet och som utfärdas kontinuerligt (ovan avsnitt 3.4.4.). BREF kan hantera åtgärder för energihushållning eftersom sådana är en del i bästa tillgängliga teknik. Dokumenten är riktlinjer enligt IPPC-direktivet och alltså inte rättsligt bindande för prövningsmyndigheten. 107
NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion Det nya industriutsläppsdirektivet stärker rollen för BREF, som liksom tidigare kan hantera frågor energihushållning. I artikel 14 anges att BREF ska ”ligga till grund för” (”shall be the reference for”) villkor om bl.a. energihushållning. 52 Styrningen genom BREF framhålls alltså tydligare än i IPPC-direktivet. Det är dock inte sannolikt att regeln ska förstås så att BREF är rättsligt bindande i en prövning. Man bör jämföra med den skarpare formuleringen i artikel 15.3 som gäller specifikt för utsläpp och som otvetydigt gör BREF bindande som huvudregel. 53 Vi vill också betona att vi idag inte känner till om BREF kommer att innehålla krav på energihushållning och därmed inte heller hur sådana krav skulle utformas. Rättsläget är alltså oklart i dessa avseenden. 5.5.3 Energihushållning enligt miljöbalken och handel med utsläppsrätter Vi har tidigare nämnt att frågor om utsläpp av koldioxid som huvudregel lyfts bort från prövningen enligt miljöbalken för att i stället hanteras inom det mer flexibla systemet för handel med utsläppsrätter. Inte heller ska prövningsmyndigheten föreskriva om villkor ”som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp”. 54 Dock ska krav på åtgärder ställas enligt miljöbalken om syftet är att motverka andra störningar, t.ex. utsläpp av stoft. När det gäller energihushållning är rättsläget ett annat. EU-rätten kräver inte att åtgärder för energihushållning ska undantas från villkoren, även om åtgärden skulle minska utsläpp av koldioxid och alltså kunna ingå i en handel med utsläppsrätter. Dock får medelsstaterna införa sådana undantag i sin lagstiftning för vissa slags anläggningar som förtecknats i bilaga I till handelsdirektivet, 55 t.ex. mineraloljeraffinaderier, ”som avger koldioxid på platsen”. 56 Sverige har valt att inte införa detta undantag. Om en sådan regel skulle införas blir konsekvensen att frågan lyfts över till handelssystemet, för de aktuella anläggningarna. I så fall är det inte säkert att energihushållningsåtgärden vidtas i praktiken. Det beror på vilken åtgärd företagen ser som mest kostnadseffektiv. Handelssystemet syftar ju inte specifikt till att hushålla med energi utan till att motverka klimatuppvärmning, varvid olika alternativ till energihushållning aktualiseras. Det beror även på var taket för utsläppshandeln sätts. Om taket i realiteten inte innebär en betydande press på företagen att 52 Art. 14, 2 st., 3 p. 53 Art. 15.3. Mot denna tolkning står dock att art. 14, 2 st. p. 4 ger myndigheten rätt att fastställa strängare tillståndsvillkor, något som skulle kunna tyda på att p. 3 i samma regel är en bindande huvudregel. I sammanhanget noteras att prövningsmyndigheten enligt art. 15.4 i ett enskilt fall, vid oproportionerligt höga kostnader jämfört med miljövinsterna, får sänka krav på bästa tillängliga teknik för att motverka utsläpp. Något sådant undantag finns inte för åtgärd som syftar till energihushållning specifikt. 54 16 kap. 2 § 4 st. MB. 55 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (handelsdirektivet). 56 Artikel 9, Industriutsläppsdirektivet. Motsvarande regel finns i IPPC-direktivet. 108
Page 1 and 2:
Industrins energieffektivisering -
Page 3 and 4:
Beställningar Ordertel: 08-505 933
Page 5 and 6:
Innehåll NATURVÅRDSVERKET RAPPORT
Page 7 and 8:
NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Indu
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58: NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Indu
Page 107: NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Indu
Page 119 and 120: Referenser NATURVÅRDSVERKET RAPPOR
Page 129: Industrins energieffektivisering -
show all

Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?