Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

More documents

Recommendations

Info

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion kerar betydligt högre egenpriseffekter. Den skattereduktion som följer med ett deltagande i PFE innebär här en långsiktig ökning av elefterfrågan med 3,8 procent medan de åtgärder som rapporteras i PFE indikerar en total elbesparing på hela 12,0 procent. Ett sätt att tolka dessa resultat är att det finns betydande informations- och beteendemisslyckanden i den svenska industrisektorn, och det systematiska energiledningsarbete som PFE innebär leder till att många lönsamma energieffektiviserande åtgärder identifieras. Vi menar dock att detta är en för enkel – och delvis missvisande – slutsats, detta av bl.a. följande skäl: Baselinebedömningen är viktig för att bedöma nettoeffekterna av ett program som PFE, och våra ekonometriska resultat visar också att redan i ett baselinescenario investerar industriföretagen i FoU som (allt annat lika) reducerar efterfrågan på el. Det är oklart om – samt på vilket sätt – PFEföretagen tar hänsyn till sådana baselineeffekter i sin rapportering. Dessa farhågor förstärks av att tidigare studier visar att de instruktioner som idag finns ger mycket få handfasta riktlinjer för hur företagen ska hantera baselineproblematiken (se t.ex. Stenqvist m.fl., 2009). Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv är det den totala resursproduktiviteten som är intressant (inklusive effekter av icke-marknadsprissatta nyttigheter) (se t.ex. SOU 2001:2). Medan PFE – med sin nuvarande utformning – kan leda till att företagen på ett effektivt sätt lär sig hantera olika företagsinterna informations- och beteendemisslyckanden, riskerar det att bidra endast med en snabbare kapitalomsättning (där t.ex. energianvändande utrustning byts ut tidigare än vad som annars hade varit fallet). Det finns inga garantier för att sådana effekter – med en ökad materialomsättning som följd – gynnar resurseffektiviteten totalt sett. Vår bedömning är att de avkastningskrav som tillämpas i bedömningen av lönsamheten i företagens energieffektiviseringsåtgärder är lägre än de som normalt tillämpas av företag inom industrin. Inom PFE är avkastningskravet högst 3 år (Energimyndigheten, 2005d) medan tidigare studier tyder på att det normala är avkastningskrav på 1,5-2 år (se t.ex. Anderson och Newell, 2004; Lefley, 1996). Detta innebär i praktiken att PFE inte endast är en fråga om att identifiera de åtgärder som är företagsekonomiskt lönsamma. Våra slutsatser i den sista punkten stärks dessutom av att enkla cash-flow analyser av investeringsbeslut normalt sett inte tar hänsyn till investeringarnas irreversibilitet. Detta innebär att även om en investering har ett positivt nuvärde (givet gällande avkastningskrav) kan det vara lönsamt att vänta in ny information om t.ex. framtida pris- och kostnadsutveckling. I praktiken får detta som följd att det implicita avkastningskravet är betydligt högre (Jaffe m.fl., 2004), och detta gäller speciellt om energipriserna varierar mycket över tiden samt om teknikutvecklingen på området är snabb. I anslutning till diskussionen om de ekonomiska beräkningar som genomförts inom ramen för prövningen enligt miljöbalken återkommer vi till dessa resonemang (se avsnitt 5.5). 105
NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion Sammantaget visar analysen att medan PFE på många sätt har hjälpt de deltagande företagen att förbättra sitt energiledningsarbete men systemet har också nackdelar som de ekonomiska styrmedlen inte har (t.ex. informationsasymmetrier mellan myndighet och företag vid t.ex. baselinebedömning, risker för ineffektivt resursutnyttjande totalt sett etc.). Medan programmet således varit lyckosamt då det gäller att hantera beteende- och informationsmisslyckanden på företagsnivå är det troligtvis mindre ändamålsenligt ur kostnadseffektivitetssynpunkt. De problem med informations- och beteendemisslyckanden som finns är dessutom mest troligt mer vanliga bland de företag som inte väljer att gå med i programmet. PFE har heller inte varit framgångsrikt ur teknikutvecklingssynpunkt, en slutsats som bekräftas av industriföreträdare (se avsnitt 5.3). Även om PFE på många sätt bidragit med viktiga effekter på industrins energiarbete går det att ifrågasätta vad en fortsättning av programmet (i dess nuvarande utformning) kan bidra med. Energifrågan har via PFE ”nått styrelserummen” i de deltagande företagen, och en rad relativt billiga energieffektiviserande åtgärder har identifierats. Frågan är dock vad en ny omgång kan ge; energiledningssystemen är redan på plats och färre åtgärder kommer rimligen att vara lönsamma. Det finns också – som tidigare påpekats – indikationer på att EU-kommissionen kan sätta stopp för den nuvarande utformningen av programmet. Detta ska dock inte tas som intäkt för att frivilliga avtal inte kan spela en viktig roll i industrins energiomställning. I kapitel 6 diskuterar vi översiktligt eventuella inriktningar på framtida frivilliga program. 5.5 Rättslig diskussion om interaktionen mellan miljöbalken och andra styrmedel för energihushållning i industrin 5.5.1 Miljöbalken och PFE Diskussionen om vilken styrning som på bästa sätt främjar en energihushållning i industrin har i hög grad handlat om relationen mellan miljöbalken och PFE. Här bör först konstateras att balken omfattar PFE-åtgärderna och mer därtill. Kravet på kunskap i 2 kap. 2 § tillsammans med kravet på hushållning med energi i 2 kap. 5 § – som även är en del i ”bästa möjliga teknik” enligt 2 kap. 3 § (se avsnitt 3.4.3) – innebär att tillståndsmyndigheten kan ställa samma slags krav som de som omfattas av PFE, t.ex. att verksamhetsutövaren ska utarbeta ett program för energihushållning, men även andra slags krav, t.ex. gränser för högsta tillåtna energiförbrukning (Swedish Tissue). Många företrädare för industrin vill att kraven på energihushållning bör brytas ut ur miljöbalken och i stället omfattas av det frivilliga PFE-programmet. I den frågan är EU-rätten avgörande. IPPC-direktivet, liksom det nu antagna industriutsläppsdirektivet, kräver att bästa tillgängliga teknik (BAT) används och i teknikbegreppet ingår hushållning med energi. Kravet på BAT ska genomföras i form av rättsligt bindande krav, antingen efter individuell prövning eller genom generell reglering i författning (se nedan). Båda direktiven hindrar därför att miljöbalkens krav på energihushållning ersätts med ett frivilligt program, oavsett hur effektivt 106
Page 1 and 2:
Industrins energieffektivisering -
Page 3 and 4:
Beställningar Ordertel: 08-505 933
Page 5 and 6:
Innehåll NATURVÅRDSVERKET RAPPORT
Page 7 and 8:
NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Indu
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56: NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Indu
Page 105: NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460 Indu
Page 119 and 120: Referenser NATURVÅRDSVERKET RAPPOR
Page 129: Industrins energieffektivisering -
show all

Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?