Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460
Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion
Det nya industriutsläppsdirektivet stärker rollen för BREF, som liksom tidigare
kan hantera frågor energihushållning. I artikel 14 anges att BREF ska ”ligga
till grund för” (”shall be the reference for”) villkor om bl.a. energihushållning. 52
Styrningen genom BREF framhålls alltså tydligare än i IPPC-direktivet. Det är
dock inte sannolikt att regeln ska förstås så att BREF är rättsligt bindande i en
prövning. Man bör jämföra med den skarpare formuleringen i artikel 15.3 som
gäller specifikt för utsläpp och som otvetydigt gör BREF bindande som huvudregel.
53 Vi vill också betona att vi idag inte känner till om BREF kommer att innehålla
krav på energihushållning och därmed inte heller hur sådana krav skulle utformas.
Rättsläget är alltså oklart i dessa avseenden.
5.5.3 Energihushållning enligt miljöbalken och handel med utsläppsrätter
Vi har tidigare nämnt att frågor om utsläpp av koldioxid som huvudregel lyfts bort
från prövningen enligt miljöbalken för att i stället hanteras inom det mer flexibla
systemet för handel med utsläppsrätter. Inte heller ska prövningsmyndigheten föreskriva
om villkor ”som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till
en begränsning av koldioxidutsläpp”. 54 Dock ska krav på åtgärder ställas enligt
miljöbalken om syftet är att motverka andra störningar, t.ex. utsläpp av stoft.
När det gäller energihushållning är rättsläget ett annat. EU-rätten kräver inte
att åtgärder för energihushållning ska undantas från villkoren, även om åtgärden
skulle minska utsläpp av koldioxid och alltså kunna ingå i en handel med utsläppsrätter.
Dock får medelsstaterna införa sådana undantag i sin lagstiftning för vissa
slags anläggningar som förtecknats i bilaga I till handelsdirektivet, 55 t.ex. mineraloljeraffinaderier,
”som avger koldioxid på platsen”. 56 Sverige har valt att inte införa
detta undantag. Om en sådan regel skulle införas blir konsekvensen att frågan lyfts
över till handelssystemet, för de aktuella anläggningarna. I så fall är det inte säkert
att energihushållningsåtgärden vidtas i praktiken. Det beror på vilken åtgärd företagen
ser som mest kostnadseffektiv. Handelssystemet syftar ju inte specifikt till att
hushålla med energi utan till att motverka klimatuppvärmning, varvid olika alternativ
till energihushållning aktualiseras. Det beror även på var taket för utsläppshandeln
sätts. Om taket i realiteten inte innebär en betydande press på företagen att
52 Art. 14, 2 st., 3 p.
53 Art. 15.3. Mot denna tolkning står dock att art. 14, 2 st. p. 4 ger myndigheten rätt att fastställa
strängare tillståndsvillkor, något som skulle kunna tyda på att p. 3 i samma regel är en bindande huvudregel.
I sammanhanget noteras att prövningsmyndigheten enligt art. 15.4 i ett enskilt fall, vid
oproportionerligt höga kostnader jämfört med miljövinsterna, får sänka krav på bästa tillängliga teknik
för att motverka utsläpp. Något sådant undantag finns inte för åtgärd som syftar till energihushållning
specifikt.
54 16 kap. 2 § 4 st. MB.
55 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för
handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv
96/61/EG (handelsdirektivet).
56 Artikel 9, Industriutsläppsdirektivet. Motsvarande regel finns i IPPC-direktivet.
108