Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket
Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket
Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460<br />
<strong>Industrins</strong> <strong>energieffektivisering</strong> – <strong>styrmedlens</strong> effekter och interaktion<br />
undvika stora mängder spillvärme. Till det effektiva resursutnyttjandet hör också<br />
att i tillverkningen använda råvaror som är mindre energikrävande – såsom olika<br />
återvunna material. Oavsett om det gäller metall-, plast-, glas- eller fiberprodukter<br />
så eftersträvas en så hög användning av återvunnet material som den slutliga produktkvaliteten<br />
tillåter. Energieffektivisering kan således åstadkommas genom en<br />
fortlöpande trimning av enskilda processteg och utrustning eller genom att införa<br />
helt nya processer och system. Detta kan exempelvis betyda minskad energiinsats<br />
per ton produkt eller minskad energiandel av produktions- eller förädlingsvärdet<br />
(Energimyndigheten, 2010d).<br />
1.4 Energipolitiska målsättningar rörande<br />
<strong>energieffektivisering</strong><br />
Den svenska klimat- och energipolitiken är uppbyggd kring samma tre grundpelare<br />
som energisamarbetet i EU. Politiken syftar till att förena ekologisk hållbarhet,<br />
konkurrenskraft och försörjningstrygghet. De europeiska målsättningarna är bland<br />
annat formulerade i det s.k. Energitjänstedirektivet (2006/32/EG) vars strävan är en<br />
effektiv slutanvändning av energi och energitjänster. För svensk del innebär direktivet<br />
en ambition att effektivisera den nationella slutenergianvändningen med nio<br />
procent fram till år 2016 jämfört med genomsnittet för perioden 2001-2005.<br />
Utöver Energitjänstedirektivet har EU fastställt det s.k. 2020-energimålet<br />
som innebär att Sverige ska arbeta för att minska primärenergianvändningen med<br />
tjugo procent fram till år 2020 beräknat utifrån en projicierad nivå på 2005 års<br />
primärenergianvändning. Målet utgår från energiintensitet definierat som primärenergianvändningen<br />
dividerat med industrins BNP mätt i fasta priser. Primärenergianvändningen<br />
kan uttryckas genom följande ekvation:<br />
Etot, ind Pi<br />
xi<br />
Sixi<br />
i1..<br />
I<br />
( ) S<br />
0<br />
19<br />
[1.1]<br />
där E tot,<br />
ind är industrins årliga energianvändning, P i är produktionsprocessernas<br />
specifika primärenergianvändning för att framställa en produkt, S i är stödprocessernas<br />
specifika primärenergianvändning för att framställa en produkt, xi är mängden<br />
producerade produkter I , och S 0 är baslasten.<br />
Sverige har valt att formulera sitt nationella mål om ökad energieffektivitet<br />
som ett sektorsövergripande mål mätt som tillförd energin per BNP-enhet i fasta<br />
priser. Det finns således inga specifika mål för industrisektorn. Detta s.k. energiintensitetsmål<br />
syftar till att minska energiintensiteten med 20 procent under perioden<br />
2008-2020 (Energimyndigheten, 2010e; 2010f). En väsentlig skillnad mellan Sveriges<br />
och EU:s 2020-energimål är att basen för målformuleringarna är olika. En<br />
annan distinktion är att det svenska målet anses uppfyllas om energiintensiteten<br />
minskar med ungefär 1,7 procent per år utan beaktande av exempelvis strukturella<br />
effekter och autonoma åtgärders inverkan på måluppfyllelsen. Sådana effekter<br />
bedöms dock av EU minska energiintensiteten med ungefär 1,8 procent per år.<br />
Thollander m.fl. (2010) menar därför att för att uppfylla EU:s 2020-mål krävs i