Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460
Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion
tion förbigås. Vid ett frivilligt avtal däremot, består statens informationsunderläge
och riskerna för kostnadsineffektiviteter blir mer omfattande. Som antyds nedan
finns det en betydande risk att sådana informationsasymmetrier har påverkat PFE:s
effektivitet.
Detta talar för att det i program som PFE finns en tydlig risk för snålskjutsåkarbeteende
i den mening att åtgärder som genomförs för att leva upp till programmets
mål skulle ha genomförts även i frånvaro av programmet. Samtidigt
visar också erfarenheterna att man inte ska underskatta betydelsen av beteende- och
informationsmisslyckanden även inom relativt energiintensiva företag, även om
förekomsten av sådana misslyckanden rimligen är betydligt mer omfattande hos
företag med en liten energibudgetandel. Det går naturligtvis att ifrågasätta om det
verkligen finns speciellt stora oidentifierade lönsamma energieffektiviseringsåtgärder
i energiintensiva företag (se t.ex. Ahnland, 2005, om LKABs energieffektiviseringsarbete).
En orsak till att det trots allt kan göra det är att dessa företag ofta är
stora, och då kan problem med asymmetrisk information (t.ex. ’principal-agent’
problem) uppstå på företagsnivå. De ingenjörer som kan processen bäst kanske inte
alltid har incitament att leta tillräckligt efter besparingar även om företagsledningen
prioriterar denna fråga högt (se också avsnitt 2.3.3).
Många studier pekar på den flexibilitet i åtgärdsstrategier som frivilliga avtal
erbjuder, dvs. de stipulerar sällan hur exempelvis ökad energieffektivisering ska
åstadkommas utan endast att den skall åstadkommas. Detta gäller även PFE, och är
en viktig egenskap som främjar kostnadseffektiviteten. Bizer (1999) menar dock att
man inte bör överdriva denna egenskap, och påpekar bl.a. att även direkta regleringar/tillståndsprövningar
ofta innebär ett betydande inslag av ”förhandlingar”
där exempelvis hänsyn kan tas till företagets tekniska och ekonomiska situation. På
så sätt kan man, enligt Bizer, hävda att skillnaden mellan många traditionella regleringar
å den ena sidan och frivilliga avtal å den andra närmast är artificiell. Bizer
(1999) ifrågasätter också – delvis på empiriska grunder – frivilliga avtals förmåga
att främja teknisk utveckling och långsiktiga kostnadsreduceringar. Nedan i
detta kapitel återkommer vi till en diskussion om miljöbalkens egenskaper och
koppling till PFE (se avsnitt 5.5).
En relevant fråga för bedömningen av kostnadseffektiviteten hos företagsspecifika
frivilliga avtal är frågan om ”självselektion”. Endast de företag som finner
det meningsfullt att ingå ett avtal – och t.ex. gå med i PFE – väljer att göra det.
Det är viktigt att förstå konsekvenserna för styrmedlets effektivitet av detta val.
Figur 5.1 försöker illustrera några möjliga effekter med hjälp av ett exempel som är
starkt inspirerat av PFE. Företagen i detta exempel betalar i utgångsläget en skatt
(per kWh) på sin elanvändning. Staten introducerar nu ett program för ökad energieffektivisering
som går ut på att elskatten reduceras för de företag som ”frivilligt”
väljer att införa ett energiledningssystem och således systematiskt arbeta för att
kartlägga, identifiera och sedan genomföra elsparande åtgärder. Endast ”lönsamma”
åtgärder med ett på förhand bestämt avkastningskrav måste genomföras. Detta
avkastningskrav är i praktiken ofta lägre än det som företaget normalt tillämpar i
sina investeringsbeslut (se avsnitt 5.4.3).
101