Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460
Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion
styrmedlen ger en sammanlagd minskning av utsläppen av växthusgaser utanför
den handlande sektorn (EU ETS) med 2 miljoner ton till 2020. I linje med detta
beslut ska därmed energiskatten omstruktureras. Exempelvis ska energiskatt tas ut
på fossila bränslen efter energiinnehåll (8 öre/kWh för hushåll, service och fjärrvärme).
Dessutom, från år 2011 rekommenderas fossila bränslen som används för
uppvärmning inom industrin omfattas av en energiskatt i nivå med EU:s minimiskattenivå
för lätt eldningsolja enligt energiskattedirektivet. Vidare ska koldioxidskatten
på fossila bränslen för uppvärmning i industrin, som ej omfattas av EU
ETS, höjas från 21 procent till 60 procent av den generella nivån till år 2015 med
ett första steg (30 procent) till år 2011. Under samma period ska även den särskilda
nedsättningsregeln (0,8-procentsregeln) för energiintensiv industri tas bort stegvis.
En höjning av beskattningen för den del av industrin som inte omfattas av EU ETS
motiveras såsom att energikostnadernas andel av de totala kostnaderna generellt
sett är låga. En högre koldioxidskatt anses därmed kunna tas ut, utan att det i någon
högre utsträckning medför att utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser flyttas
till andra länder så att de globala utsläppen inte minskar. Slutligen ska koldioxidskatten
i enlighet med beslutet tas bort för industrin som omfattas av EU ETS
(Miljödepartementet, 2009). Ovanstående är i linje med resultaten i ITPS (2005) i
vilken det konstateras att den energiintensiva industrin som ingår i handelssystemet
fått betydande kostnadsökningar jämfört med energiskattesystemet såsom det såg
ut innan införandet. En slopad koldioxidskatt innebär att kostnadsökningarna minskar
något för dessa företag något som ur konkurrensaspekten kan vara betydande.
Dessutom möter svensk industri – inte minst på grund av skillnader i tillverkningsprocesser
– olika stora hinder i arbetet med att ersätta fossila bränslen
med förnybara. En del sektorer kan inte använda förnybara bränslen på grund av att
de försämrar produktkvaliteten. Insamling och lagring av koldioxid (s.k. CCS –
Carbon Capture and Storage) kan för dessa företag vara en lösning för utsläppsreduktion
av koldioxid. Önskvärt i detta avseende är då ett styrmedel med vilket
tekniken rent fysiskt kopplas till de källor där den är mest effektiv medan kostnaden
för denna belastar användningen av de fossila bränslena. Detta kan ses som ett
sätt att uppnå utsläppsreduktioner vilka för industrin är förenliga med bibehållen
konkurrenskraft (Energimyndigheten, 2010d).
I Mansikkasalo (2010) ifrågasätter industrins företrädare huruvida undantagsreglerna
är väl underbyggda. Slutligen, för industrier såsom livsmedelsindustrin
vilken bara till viss del innefattar företag vilka klassificeras om energiintensiv
bör några industrispecifika faktorer lyftas fram. De verksamheter inom denna
bransch som kräver mest energi är slakteri- och mejeriindustrin, bryggerier (öltillverkning),
bageri- och knäckebrödsindustrin samt produktionen av socker. Av
dessa är slakteriverksamheten, mejeriindustrin, bryggerierna och sockertillverkningen
de verksamheter som har en större andel värmeanvändning i olika former
och som därför i högre grad har karaktären av processindustrier (Franck och Nyström,
2002). Livs-medelsindustrins elanvändning är emellertid, relativt andra
PFE-deltagande branscher, liten och många inom branschen faller utanför både
PFE och EU ETS. Eftersom många företag inom livsmedelsindustrin är relativt
små och miljöbalkens tillståndsgivning för mindre verksamheter inte är lika krä-
83