Industrins energieffektivisering - styrmedlens ... - Naturvårdsverket

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6460
Industrins energieffektivisering – styrmedlens effekter och interaktion
från anläggningen jämfört med om energihushållning inte krävdes. Ett delmål i 1
kap 1 § är att skydda människors hälsa och miljön mot förorening. I den situationen
får man bedöma vad som bäst främjar en hållbar utveckling, där det långsiktiga
flergenerationsperspektivet får avgörande betydelse. Målregeln har fått denna betydelse
i rättstillämpningen. 12
Utöver de fem delmålen i 1 kap. 1 § andra stycket ger riksdagens 16 miljöpolitiska
mål en vägledning för vad som ska anses innebära en hållbar utveckling. Ett
av målen är ”begränsad klimatpåverkan”. Användningen av energieffektiv teknik
är ett viktigt medel för att nå målet. Men även på detta plan finns i många fall konkurrens
med andra miljömål.
3.4.3 Hushållning med råvaror och energi är ett självständigt försiktighetsmått
De allmänna hänsynsreglerna har ärvt de flesta av reglerna från tidigare miljölagstiftning.
2 kap. 3 § miljöbalken motsvarar således i stora delar 5 § miljöskyddslagen.
Regeln betyder att industriföretag och andra är skyldiga att ”utföra de skyddsåtgärder,
iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs
för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför
skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön”. I uttrycket ”försiktighetsmått
i övrigt” ingår, liksom tidigare enligt 5 § miljöskyddslagen, olika former av
energihushållning.
3 § kräver även att ”bästa möjliga teknik” används vid yrkesmässig verksamhet.
Uttrycket är besläktat med, men inte detsamma som, ”bästa tillgängliga
teknik” som används i olika sammanhang internationellt. Inom EU förekommer
uttrycket bl.a. i rådets direktiv om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa
föroreningar (IPPC-direktivet). Begreppet ”teknik” har liksom ”försiktighetsmått”
en mycket vid innebörd och omfattar bl.a. återvinning och energieffektivitet.
13 Detsamma gäller enligt det nya Industriutsläppsdirektivet (2010/75/EU) av
den 24 november 2010 som kommer att ersätta bl.a. IPPC-direktivet. 2 kap. miljöbalken
har även andra hänsynskrav. Dessa kan ses som olika slags ”försiktighetsmått”
och utgör på så sätt en precisering av vad som krävs enligt 3 § och indikerar
vad som är särskilt viktigt att beakta. Kravet i 5 § är att “hushålla med råvaror och
energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning”. Samma
regel kräver: ”I första hand skall förnybara energikällor användas”. Detta hushållningskrav
har en nära koppling till den ovan nämnda hushållnings- och kretsloppsprincip
som regleras i målregeln i 1 kap. 1 § miljöbalken.
Regeln i 2 kap. 5 § miljöbalken innebar en avgörande förändring i förhållande
till miljöskyddslagen. Hushållning med energi m.m. är nu ett självständigt för-
12 Se t.ex. Miljööverdomstolens dom 2005-11-02 i mål nr. M2966-04. Vid prövning av vindkraftverk
gällde konflikten intresset av att använda förnybar energi eller i stället skydda kulturmiljövärden på
platsen. Energiintresset ansågs i fallet bäst överensstämma med miljöbalkens mål om hållbar utveckling.
Konflikter mellan olika miljömål är vanliga vid prövning av vindkraftverk.
13 Prop. 1997/98:45 I, s. 218 f, IPPC-direktivet, bilaga 4, särskilt punkt 9.
50