idskrift - Umeå universitet

Progression i lärarutbildningen
klara hur de gör” hävdar Jank & Meyner (1997a, s.
22) angående det pedagogiska arbetet i klassrummet.
Detta konstaterade för övrigt Schleiermacher
redan för ca 200 år sedan, men med samma tilllägg
som Jank & Meyer: teorin kan också befrukta
praktiken. Vad ska läraren ha teorin till? Schleiermacher
konstaterade att ”praktikens dignitet (dess
värde och giltighet) är oberoende av teorin, men
praktiken kan genom teorin bli mera medveten”
(ref. i Jank & Meyer, 1997a, s. 20f).
Teorin knuten till pedagogiskt arbete är alltid,
med nödvändighet, en förenkling av verkligheten.
Problemet – som vi vid Högskolan i Skövde
försöker motverka – är att se teorin som något
absolut, en given typologi som ska överföras och
tillämpas i skolans vardag. Teori bör i stället ses
som ett redskap för att kunna kritiskt granska
och förstå den komplexa vardagliga verkligheten.
Teorin kan hjälpa läraren att ifrågasätta
och reflektera över handlingar och fenomen
i yrkesarbetet. ”Bra teorier har kvaliteter som
generalitet, förmåga att knyta samman skenbart
disparata företeelser…” (Rolf, Ekstedt &
Barnett, 1993, s. 51).
Relationen praktik – teori är en komplex fråga
som diskuterades redan under antikens dagar.
Platon lär ha varit den förste som angav kriterier
för sann och säker kunskap (episteme) vilket
han ansåg vara skilt från tyckande och åsikter
(doxa) (Gustavsson 2002). Aristoteles vidgade
sedermera kunskapsbegreppet. I litteraturen
refereras ofta till den klassiska uppdelning som
kan härledas till Aristoteles:
Innebörd
Karaktär
Episteme Vetenskaplig, teoretisk kunskap Beskriver och förklarar omvärlden
(vetande)
(människan, naturen, samhället)
Techne Praktisk, produktiv kunskap Rör tillverkning, skapande (hantverket)
(kunnande)
Fronesis Praktisk klokhet Handling knuten till dygdetik ,inrymmer
(visdom)
en etisk dimension, värde och omdöme.
Vad är ändamålet (meningen)?
128