idskrift - Umeå universitet

På spaning efter den tid som flytt
heter och skillnader. Man finner exempelvis att
både Paul Hoffmans och Viktoria Natteus möte
med skolverkligheten på flera och avgörande
punkter inte tycks motsvara den bild de själva
haft inför sina yrkesval. Det är som om förutsättningarna
för lärarverksamheten hastigt och
opåkallat förändrats. De tycks utsatta för krafter
de inte är förberedda på. Det innebär också att
de inte heller tycks få syssla med det de anser
sig vara utbildade för: att undervisa. Man kan
också säga att de förnekar skolans inskolande
funktion, ”schooling” och enbart fokuserar på
”education”, undervisning och utbildning.
Hotet kommer från lärarnas utgångspunkt utifrån,
dvs. samhället och staten, och det skapar
obalans i ett system som i de verksammas
föreställningar en gång befunnit sig i balans.
Läroverket är inte den skyddande miljö Hoffman
uppenbarligen hade tänkt sig att det var.
På olika sätt påverkas arbetet av politiska och
samhälleliga krafter. Det upprättas i romanens
kontext ett samband mellan statligt oberättigat
inflytande och bristande begåvning och
kunskap. Fortsättningen i denna logik är att
allt som påverkar det relativa lugn som trots
allt och under lång tid tillåtits råda påverkar
arbetet negativt, med både bristande kunskap
och ordning som följd. Hoffman talar om att
pojkarna blivit mer vårdslösa och ”nosiga” när
den klassiska bildningen får lämna plats åt ”de
exakta vetenskaperna” och den moderna pedagogiken
Samma förhållande upprättas också i Lektor Viktoria.
De nymodigheter som introduceras med
det nya gymnasiet får liknande effekter. Eleverna
förväntas ta ett större ansvar för sina studier.
Det är ett stort ansvar som de inte riktigt
mäktar med. Från huvudgestaltens synvinkel
är de inte beredda att anta den utmaning som
ligger i läroplanens förväntningar. Teknisterna
framstår som främmande och skränande fåglar
i gymnasiemiljön. Viktoria Natteus tycker att
de inte riktigt passar in i sammanhanget. De
får också rykte om sig att skolka mer än andra
elevgrupper. På ett subtilt och närmast otydligt
sätt framförs här en undran över vilken inriktning
gymnasiet egentligen ska ha. Det finns ett
samband mellan Hoffmans förbannelser över de
exakta vetenskapernas inträde i läroverket och
Viktoria Natteus lite nedlåtande inställning till
teknister och det de representerar.
Papperet står som sinnebilden inte bara för de
utifrån kommande krafterna, utan också för det
som inte är innehåll, utan bara form. Papper i
mängd blir metaforen för allt det onödiga arbete
som dels Staten i fallet Hoffman och hans kolleger
lägger på läroverkslärarna, dels kommunen,
66