idskrift - Umeå universitet

På spaning efter den tid som flytt
Förr kunde det vara riktigt fullt av lärare i kollegierummet
under raster och håltimmar. Där
satt de behagligt kringflutna av cigarretternas
rökslingor och lät pratet flöda. Trygghet, social
gemenskap, vänlighet etc. framstår som det
utmärkande för den gamla ordningens skola,
även om den gamla skolan också framställs som
en sluten enhet. Till och med cigarrettröken i
lärarrummet får något idylliskt över sig.
Nu är alla på språng, man hälsar knappt på varandra,
sociala kotterier som innesluter och utestänger
bildas och förströddheten griper kring
sig. Med det nya gymnasiet har också lärarens
uppgift förändrats och försämrats. Förr var
det ett bra jobb, säger Viktoria Natteus till en
yngre kollega.
Liksom Hoffmans odjur tycks också Kommunen
enbart efterfråga papper. Om den gamle
rektorn sägs att ”den nya skolan”/…/översvämmat
hans domäner och lämnat honom bakom
sig i en svallvåg av papper”(12). Den tilltagande
mängden papper som ska hanteras blir det synbara
uttrycket för denna nya tingens ordning.
Från den nyinrättade tjänsten som studierektor
och hans expedition strömmar papper med
intern information, kallelser till konferenser,
skriv- och vaktscheman, upplysningar, cirkulärskrivelser
och, eftersom skolan saknar centralhögtalar,
meddelanden som skall lämnas
till klassen eller enskilda elever m.m. Att studierektorn
är en kugge i ett stort maskineri blir
tydligt när hans apparition beskrivs:
Han är en spenslig, välklädd man, något böjd och
med axlarna uppdragna till skydd och har en låg,
timid röst, med vilken han envist upprepar de paragrafer
och bestämmelser han åberopar/.../ (13)
I likhet med Viktoria Natteus och många andra
i kollegiet går också studierektorn ner för räkning.
Det sker under den sista terminen i berättelsen.
Boken slutar med en betraktelse över hur
allt förändras:
Allting ändras, om man vill det eller inte. Det som
är bra och gott ändras och det som är dåligt också.
Det som har varit, finns bara kvar inne i en själv,
omgjort och förändrat kanske, men det är i alla
fall enda upplagan. Man hittar inte tillbaka till
det, om man nu skulle vilja något sådant. (205)
Avslutning: På spaning efter den tid
som alltid flytt
En genomgång av de två skolromanerna Paul
Hoffman, läroverksadjunkt (1935) och Lektor
Viktoria (1971) visar på en rad intressanta lik-
65