Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

akgrund och andliga mening, och därför består de i evighet, och därför läses de
även i evighet, ty endast det som ej mänskan kan fatta bemödar hon sig om att nitiskt
studera och läsa.
O Baliol, ditt lands och ditt folks enda stolthet och ljus, du beger dig mot döden
och din egen undergång! Ädle blott prisvärde ljuse och skuldlöse furste! Du arme
förlorade konung, kung Haralds omstrålade like i godhet och fromhet och gudlighet,
trots att du är konung Haralds förbannade mördares son! Detta spår jag nu, genom
den evigt bestående och oförneklige anden i hela naturen: din död skall bli hämnad!
Din dotter skall hämnas dig vare sig du sådant vill eller icke! O Gunvor, du ädlaste
av alla mör, du skall bli den fatalaste grymmaste av alla hämndandar, vare sig du det
nu vill eller icke, och vare sig du själv blir medveten om ordet hämnd eller ej. Det är
ödet som skall genomföra den blodiga hämnden för ädle kung Baliols oskyldighets
blod, och hans dotter skall bliva det redskap som ödet skall hämnas på Arthur
igenom! Och redskapet skall inget veta därom, hon skall icke ens ana det förrän det
mesta av ödets ohyggliga hämndstorm är över! Må denna min heliga spådom bli
uppfylld igenom den ande som själv inspirerat mig att högt förkunna den för intet
hörande öron!
Det säges att spådomar blott kommer ondska åstad. Det kan ock vara sant, men
det faktum förmår dock ej någonsin tysta profeters ohyggliga okontrollerbara
spådomar, som Herren Gud i sin heliga nyckfullhet ångrar men aldrig är ogudlig
nog att förändra och taga tillbaka."
I detta moment sade gamle Merlin till kung Arthur: "O Arthur, jag ber dig, vänd
åter tillbaka till hemmet! Jag anar ond spådom i luften om detta ditt härtåg."
Men då protesterade Arthur, som aldrig förr sagt något mot sin beskyddare och
äldste trognaste vän, gamle åttioårige helige vise Merlin. "Jag har bådat allt gott folk i
hela mitt rike och prytt dem med vapen och sköldar och givit dem hästar och lön och
god mat varje dag för ett arbete som de ej påbörjat ännu. Om jag plötsligt nu skickar
hem dem - vad skall väl då England begynna att tro om sin konung? Och dessutom
är det min plikt att ta åter och återupprätta den tron som min fader berövats och som
sedan dess å det grövsta besudlats av fisande nidingarumpor."
Då sade Merlin: "Du vill hämnd, konung Arthur. Hämnd föder blott hämnd. Jag
vill icke ha något med hämnden att göra. Förbannad är varje person i all evighet som
haver någonting någonsin med någon hämndakt att göra. Jag överger dig, konung
Arthur. Jag överger dig och din här tills ditt intet gott mötande möte med Baliol är
över. Den dag då du ser konung Baliols blod och själv vållar dess flöde skall blott
ständigt ökande olycka därefter varda din lott."
"Rid ej bort än, o fader, men hör på din son och din konung! Jag vill icke hämnd.
Jag vill endast ha rättvisa, och jag vill endast uppfylla min plikt. Skall min fader bli
mördad och skändad och hela hans rike fördärvas och hans ende son titta på? Hela
livet har min ädle köttslige far från sin grav jämrat högt och besvurit sin son, såsom
Horvendel Hamlet, att återta och återinföra rätten i Skottland. Hur kan du, min
andlige far, vilja hindra mig däri, som själv mest av alla pläderat för rättmätigt
störtande av konungsmördaren Fimbuls familj?"
"Jag vill ej, Arthur, hindra dig. Jag vill blott icke ha mera med saken att göra, ty
Gud har för mig uppenbarat i detta moment att vårt företag icke skall leda till
någonting gott, och det ordet, min älskade herre och konung och fosterson, måste du
tro. Jag blott tvår mina händer emedan jag nu hellre följer min Gud och mitt samvete
än jag beskyddar det krigståg som Gud övergivit. Farväl, konung Arthur, och minns
mina ord: tag dig noga i akt för att utgjuta din faders mördares ättlingablod!"
"Jag skall lyda din varning, o fader! Farväl!" Och Merlin red iväg utan vidare
ceremonier. Han red helt allena mot Skottlands långt avlägsna och otillgängliga berg,
för att träffa sin frände, den helige barden och gudsmannen Oliver, som hade sin
usla hydda på toppen av berget rakt ovanför Fimbuls gigantiska slott, på den
17