Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

"Men vad går det åt vännen Gawain?"
"Han är galen. När han icke fick mig blev han dödligt svartsjuk på Mordred och
kom med ohyggliga anklagelser emot mig. Ja, han påstod att jag begått
äktenskapsbrott med Sir Mordred, men det är så falskt som att månen ej har någon
baksida."
"Vad skall jag tro?"
"Tro vad hustrun din säger!" Hon föll om sin äkta mans knän. "Allt jag säger är
sant, men emedan jag blott är en omanlig kvinna tror aldrig en människa ett enda
ord som jag säger. Dock har jag ej någonsin ljugit. Spörj helige gamle Merlin om den
saken. Han vet."
"Jag skall tala med honom."
Och nästa dag frågade han gamle prästen:
"Vad säger du om allt som hänt här i landet på sistone?"
"Arthur, jag säger ej något. Jag tiger, ty jag kan ej fatta vår rikstragedi."
"Är det sant, allt vad drottningen säger?"
"Jag vet ej. Och ej vet jag heller om käre Gawain sade sant om din skändliga
brottsliga hustru."
"Jag svär, och Gud vet det, att Gunvor ej bär någon skuld till en stöld av ett
hårstrå som tillhört en katt ens! Om vännen Gawain har förtalat vår drottning är
därmed hans skuld och min älskades oskuld bevisad. Ty den som försvarar är
oskyldig, men den som anklagar är alltid skyldig."
"Men inbördeskriget är alltför långt gånget. Det kan icke ändas med annat än
med brott och våld nu. Vill du då dra svärd mot de dina, mot ditt eget folk och mot
alla de riddare som du personligen upphöjt och gett deras titlar? De slåss ej i riddar
Gawains namn. De slåss för kung Arthur och ropar kung Arthur när de rycker an.
Och de stupar och säger i sin sista suck: 'Konung Arthur! Jag dog för din heder och
ära!' Jag har själv fått höra det. Drottningens trupper dock ropar ej konungens namn
utan drottningens. Och dina ädlaste riddare är hos Gawain: riddar Gareth, Sir
Percival, och riddar Gordon, Sir Sigvard, Sir Galahad, käcke Sir Lionel, och unge
Valiant. Hos oss är blott råa barbariska sällar som Morholt, Sir Boris och Sir
Berlinguer."
"Men Sir Lancelot kommer hit snart för att hjälpa oss."
"Och emot vem?"
"Mot Gawain och hans män, våra fiender, de som vill drottningen illa, förstås!"
"De är ej våra fiender. Drottningens fiender är de, men långt ifrån dina och
mina."
"Försök ej, Merlin!"
"Käre Arthur, det har alltid endast gått illa när du icke följt mina råd, och blott
bra när du följt dem. Ej någonsin har det gått illa när du lytt mitt bud, och ej
någonsin har det gått bra när du brutit emot dem. Så hör då min önskan, som, om
den blir uppfylld, blott kan sluta bra för oss alla. Försaka din drottning och uppsök
Gawain. Tala ut med din närmaste vän efter Lancelot och hör vad han har att säga.
Hör icke allenast på drottningen, ty alla kvinnor ser endast en sida av livet, som dock
alltid har mer än en, och den andra är lika väsentlig som den sida som är den enda
en kvinna kan utstå att se. Var ej ensidig såsom en kvinna, o Arthur! Hans styrka är
blott tiondelen av drottningens! Hänsynslöst slaktas hans ädla kamrater och lämnas
åt kråkorna utan begravning. Där dör i hans led dina ädlaste riddare, suckande ditt
namn med kärlek i dödsögonblicket."
"Jag skall i allt göra som du nu har rått mig."
"Det gläder mig."
Gamle Merlin blev nu lämnad allena. Han tänkte: "Jag kan ej förstå detta
inbördeskrig. Vems är skulden, och vad är väl orsaken? Alla de inblandade är så rena
och oskyldiga såsom barn. Och kung Arthur är oskyldigast, som får bära den tyngsta
58