Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se
Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se
Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
"Min son, om hon det allra ringaste och i den mest obetydliga mån liknar dig är<br />
jag färdig att tro att hon ypperst är på hela jorden. Men säg mig: var är hon? Vem är<br />
hon?"<br />
"Jag träffade henne i England. Hon skulle ha blivit Sir Morholts olyckliga maka,<br />
men lyckligtvis räddade jag henne från sådant för henne ovärdigt öde. Jag sårades av<br />
riddar Morholt betänkligt och skulle ha dött av min blodsförlust, om inte hon tagit<br />
hand om mig och med sin läkekonst räddat mitt liv. Hon är ljus, vacker, varm, blid<br />
och så oumbärlig som solen fast ej lika bländande, ty ingen kan man mer gärna mer<br />
långvarigt noggrant betrakta. Hon heter Isolde och kallas den ljusa och är<br />
dotterdotter till översteprästen Merlin."<br />
"Legendariske gudsmannens barnbarn! Var har du hört det?"<br />
"Hon berättade själv."<br />
"Du har väckt mina innersta känslor. Min Tristan, om det är din önskan att avstå<br />
från riket och att jag skall gifta mig och ge mitt rike åt mitt eget kött och mitt blod<br />
skall jag lyda din önskan. Säg, kan du för mig återvända till England och fria till<br />
henne å din gamle farsgubbes vägnar?"<br />
"Det kan jag förvisso, och ingenting gjorde jag hellre. Min fader, din önskan att<br />
gifta dig med den bedårande jungfrun betyder att jag för all framtid får ha hos mig<br />
min kära syster, och ingenting kan ge mig större och ljuvare lycka."<br />
"Så res då. Du själv får bestämma din avresas datum."<br />
Och endast två månader efter att Tristan med följe vänt åter från England så<br />
vände de åter till England, men denna gång ej i politiska krigiska uppdrag men<br />
snarare i goda uppdrag av motsatta sorten. Sir Tristan gled ut på sitt skepp ur sin<br />
faders <strong>kung</strong> Markus väl skyddade i fjällen insprängda fjord för att å <strong>kung</strong>ens vägnar<br />
bege sig på friarstråt.<br />
Men vädret var icke med tappra <strong>se</strong>glande friarna. Stormar högg tag i dem och<br />
förde dem långt ur kurs, och när äntligen efter en niodygnsstorm de såg solen igen<br />
uppenbarade sig för de härdade sjömännen en vild och främmande kust som de ej<br />
kände till. Bergen var mycket branta och fruktansvärt ödsliga. Vågorna rasade mot<br />
denna kust som om de ville bryta och söndra och krossa den, och det såg ut som om<br />
det inte var helt omöjligt att de skulle lyckas.<br />
Den nödvane Tristan befallde att de skulle följa den livlösa kusten mot söder tills<br />
de mötte människor, och efter aderton stormiga gråa och våta odrägliga dagar så såg<br />
de med ens emot aftonen ljus på en punkt där vid kusten. De styrde omedelbart in<br />
mot det levande lju<strong>se</strong>t och satsade allt på det gryende hoppet, som lyste med lju<strong>se</strong>t,<br />
och gav sina själar i högre naturmakters och i försynens förhoppningsvis nådiga<br />
händer.<br />
De kom till en stad som var där situerad vid havet. De ankrade i en fantastisk<br />
och väl skyddad grotta, som var stadens hamn, och från den gick en väg upp till<br />
staden.<br />
Det var en förtjusande stad. Aldrig någonsin hade de resglada norrmännen <strong>se</strong>tt<br />
en så vacker och lycklig och ljuvlig och vänlig och leende och pittoresk liten stad.<br />
Den var byggd i teras<strong>se</strong>r, och dess största gata gick ytter om staden till höger om<br />
staden från strandkanten <strong>se</strong>tt, och den gatan var ock stadens enda ordentliga gata.<br />
Till vänster om vägen låg hu<strong>se</strong>n, små ljuvliga stenhus i hög på varandra och huller<br />
om buller, men ändå var staden den tveklöst mest ordnade <strong>se</strong>glarna någonsin <strong>se</strong>tt.<br />
De förstod innevånarnas språk, och de ödmjuka vänliga hjärtliga gästfria stadsborna<br />
var mycket villiga och mycket ivriga att noggrant och ifrån början berätta sin säregna<br />
köpings historia.<br />
De hade ej någon konung och hade ej makt och ej ens någon lag eller stat eller<br />
något system. De var fria och levde som fiskare eller som köpmän, och staden var<br />
blomstrande och suverän och välmående som ingen stad annars i hela världen.<br />
80