02.09.2013 Views

Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Sir Sagramour var en av nya förträffliga riddarna. Han var ett ståtligt massivt<br />

härligt ridande berg av rent stål, järn och brynjor och utrustning ute i striden. Sir<br />

Baldwin, Sir Laurence, Sir Hector, Sir Brandon, Sir Kay, <strong>kung</strong>ens släkting och högsta<br />

kansliråd, Sir Gareth, en bror till Gawain, som begynte som avbasad hånad begabbad<br />

föraktad och utskrattad kökspojke för att bli en av <strong>kung</strong> <strong>Arthur</strong>s mest lysande<br />

riddare, och Sir Lavayne, och Sir Lionel, och Sir Fortinbras, Sir Kelly, Sir Bertram, Sir<br />

Berlinguer och riddar Patrick, Sir Brian, Sir Pelleas, den tappre vilde och grymme Sir<br />

Morholt, Sir Bernard, Sir Bruce och Sir Clarence, för att endast nämna ett fåtaligt<br />

urval, var andra förträffliga nyinförskaffade och nyförvärvade härliga oöverträffbara<br />

riddare. Sammanlagt växte <strong>kung</strong> <strong>Arthur</strong>s berömda illustra och lysande sällskap av<br />

riddare till höga antalet av hundratjugo och åtta, men av dessa fick endast de<br />

tjugofyra förnämsta och bästa och främsta och käraste sitta vid det så berömda<br />

perfekt runda bordet, som gavs konung <strong>Arthur</strong> av gamle Merlin såsom doppre<strong>se</strong>nt,<br />

något för<strong>se</strong>nad, till förstfödde sonens högt jublande ära. Ett rundare bord, ett mer<br />

fullkomligt och rent exakt och perfekt runt bord har aldrig funnits, och gamle Merlin<br />

var dess enkle alldaglige snickare.<br />

Härliga fester och aldrig upphörande skådespel, bländande stridslekar, eviga<br />

upptåg och heliga högstämda högtider blev nu <strong>kung</strong> <strong>Arthur</strong>s och hela hans folks,<br />

hela Camelots liv. Alltid pågick det någonting minnesvärt, underbart, vackert och<br />

stort vid hans lysande hov. Och nu uppfanns den kämpalek som alltjämt kallas<br />

tornering. Var riddare som hade lusten och modet fick delta och deltog. Det kunde i<br />

sådana skådespel, när de var som allra störst, intensivast och festligast, delta ett antal<br />

av femhundra riddare, som alla möttes med lansar och hjälmar och rustningar, man<br />

emot man, och på nytt och på nytt, tills allt färre satt kvar uti sadlarna, och tills till<br />

slut blott en enda fanns kvar som ej kastats ur sadeln, som den allra siste. Och denne,<br />

torneringens <strong>se</strong>grare, var mest i allmänhet Lancelot, när han var vänlig nog att vilja<br />

deltaga. Om han ej deltog var <strong>se</strong>graren vanligen tappre Gawain, och om båda var<br />

borta så blev oftast Gareth till sist. Sir Gawain hade två bröder till utom Gareth: den<br />

alltför friordige klumpige Aggravayne, som alltid trampade friskt i klaveret och<br />

ställde till digra skandaler, och Gaherys, den minst uppbrusande, mest balan<strong>se</strong>rade<br />

av de förträffliga fyra fantastiska bröderna. Gaherys var förstås yngst, och Gawain<br />

var den äldste. Han var lyckligt gift och var far till två duktiga söner, som snart även<br />

de skulle bli goda riddare: Reynold och Richard.<br />

Men Lancelot gifte sig aldrig. Hans enda omanliga sällskap var drottningen, och<br />

detta umgänge höll han med noggrannhet på minimalaste sparlåga, ty han var<br />

medveten om att ej kvinnorna någonsin skydde att gå alltför långt.<br />

Han fann det ganska tråkigt i längden att ständigt behöva bli erkänd som<br />

oslagbar och oförliknelig <strong>se</strong>grare vid varje <strong>kung</strong>lig tornering. Han började då att som<br />

omväxling uppträda enkelt och som anonym vid torneringarna. Men han upptäcktes<br />

ändå, igenkändes och vann med lätthet sin <strong>se</strong>ger. Men en gång igenkändes Lancelot<br />

ej, och det var hans mest lysande, största och allra mest lyckliga dag.<br />

En skön sommardag när hela hovet och <strong>kung</strong>afamiljen en gång gjorde en härlig<br />

utflykt till havet vid <strong>kung</strong>liga sommarbostället och lustslottet Tintagels kust var med<br />

ens plötsligt den lille kronprin<strong>se</strong>n Tristan försvunnen. Han stultade hurtigt omkring<br />

men kom bort bland allt folket och mängden och återfanns ej. Det var <strong>kung</strong>ens och<br />

drottningens digraste och mest olyckliga dag. Kungen bjöd allt han kunde ha råd<br />

med att bjuda som präktig belöning till den som fann reda på kronprin<strong>se</strong>n, död eller<br />

levande, men lille pilten kom aldrig tillbaka och återfanns aldrig; och ej heller bar<br />

han vid helt oförklarliga plötsliga snopna försvinnandet något igenkänningstecken<br />

förutom sin själ. Hela landet fick landssorg som varade i ett helt år, och prins Tristan<br />

förblev oförklarligt försvunnen, och gåtan förblev ett olösligt mysterium.<br />

Efter den svåra ohyggliga landstragedin blev <strong>kung</strong> <strong>Arthur</strong> än mera beroende av<br />

sina riddares sällskap, och Gunvor blev olyckligt ensam, förskjuten och avskydd<br />

42

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!