Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se
Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se
Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>kung</strong>ens och prästens planerade pilgrimsfärd utom en enda: Gawain, som<br />
högtidligen lovat att sköta ruljang<strong>se</strong>n i konungens frånvaro.<br />
Tre långa år var <strong>kung</strong> <strong>Arthur</strong> försvunnen från hovet tillsammans med Merlyon<br />
eller Merlin, som han heter på svenska. De två gamla vännerna vandrade kring över<br />
hela Britannien och var även över till Irland. När skeppet som förde dem över den<br />
irländska sjön sakta nalkades irländska grönskande höglänta kusten, så talade<br />
översteprästen och sade: "Min konung! När den ö som du <strong>se</strong>r här framför dig sällas<br />
till England och blir till en del av ditt rike, då skall riket varda en stormakt som<br />
världen skall bäva inför. Utan Irland kan England ej någonsin bli särskilt mäktigt,<br />
men med Irlands hjälp kan ej något emotstå din tron och din makt. Liksom Sverige är<br />
intet förutan det vilda oländiga Finland, är England ett intet förutan det heliga<br />
Irland. Men Sverige med Finland och England med Irland är oomkullrunkeligt<br />
oövervinnliga och osårbara. Två länder, två öar, två kuster, två sidor av riket, är<br />
bättre än en, ty en ensam kan icke försvara sin rygg. Ja, jag säger dig, <strong>Arthur</strong>, att utan<br />
det fattiga Finland är Sverige förlorat, och utan det heliga Irland är England förlorat.<br />
Så vårda det ömt och tag hand om det väl, när det frivilligt lämnar sig över åt dig."<br />
Och de var i ett helt år i Irland. Otaliga äventyr upplevde karlarna på sina<br />
vandringar, och varhelst <strong>Arthur</strong> fann karlar som dög något till såg han till att de reste<br />
till Camelot för att bli riddare vid <strong>kung</strong>ens hov. <strong>Arthur</strong> älskade högt det manhaftiga<br />
nöjet att pröva förmågor. De flesta bestod ej hans prövningar och gjorde honom<br />
besviken, men alltid emellanåt fanns individer som glatt överraskade honom med att<br />
nästan visa sig vara hans jämlike. Sådana lovade han en hög riddares titel vid<br />
konungens hov. Aldrig sade han själv vem han var, men Merlin kände alla, och<br />
genom den heliges auktoritet skedde samtliga bindande löften om ridderlig titel och<br />
ära.<br />
Och gamle Merlin ledde <strong>Arthur</strong> långt in i de värsta mest ödsliga och minst<br />
befolkade delarna av gamla Skottland, det vilda oländiga höglandet. Mitt i<br />
alltsammans blev gamlingen och unge <strong>kung</strong>en totalt överraskade av plötsligt<br />
kommande vintern. De råkade ut för en fruktansvärd snöstorm, som de icke alls<br />
kunde uthärda. Halvdöda, nästan totalt vil<strong>se</strong>gångna och närapå slagna ihjäl i raviner<br />
och utav laviner, fann de så med ens ett välkommet och hett åtrått skydd i en<br />
underbar grotta, som liksom en räddande ängel de plötsligt fann öppen i<br />
bergväggen. Björnen, som lugnt sov i ide där inne, var de mycket noga med att icke<br />
väcka. Kung <strong>Arthur</strong> föll närapå över den besten, som dock icke vaknade helt och<br />
blott brummade litet och somnade om.<br />
"Säg, Merlin, varför drar du mig med in i detta oländiga fasliga vildland?"<br />
"Jo, därför, att här kan du finna en bot för den grymma förbannel<strong>se</strong> som hänger<br />
över dig."<br />
Efter två dygn hade stormen bedarrat, och de kunde fortsätta. Snart, blott en dag<br />
före midvinter, öppnade sig så en väldig oändlig och skönhetsberusande klippsjö<br />
framför dem, och konungens reskamrat sade: "Se, nu är vi framme!" Och mitt i den<br />
bråddjupa sjön, ganska nära den östliga stranden, låg ute i vattnet en ensam och<br />
ödslig förskräckande dyster svart borg, och det fanns inte någon förbindel<strong>se</strong> mellan<br />
den ruvande borgen och klippiga stranden. "Se där!" sade översteprästen och pekade<br />
lystet ut borgen. "Dit skall du och rädda din ära. Hör nu noga på, o min <strong>Arthur</strong>, min<br />
son. I den borgen där ute bor världsalltets fagraste kvinna. Men hon är ock<br />
världsalltets ondaste kvinna. Vad hon hatar mest, och vad hon ägnar hela sitt liv åt<br />
att noggrant bekämpa, är Makten och alla som brukar den. Ingen finns som hatar dig<br />
mer än hon. Hör nu på. I sin ägo har hon konung Haralds, din fars eget <strong>kung</strong>liga<br />
svärd, med dess kostbara slida. Det svärdet och slidan skall du gå och hämta från<br />
henne, och utan att falla för hennes sataniska lockel<strong>se</strong>r. Vinner du svärdet och slidan<br />
med liv i behåll och förutan att ha fallit offer för henne och för hennes djävulska<br />
lusta, så har du bestått det mest svåra och mest avancerade mansprov som världen<br />
35