02.09.2013 Views

Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>kung</strong>ens och prästens planerade pilgrimsfärd utom en enda: Gawain, som<br />

högtidligen lovat att sköta ruljang<strong>se</strong>n i konungens frånvaro.<br />

Tre långa år var <strong>kung</strong> <strong>Arthur</strong> försvunnen från hovet tillsammans med Merlyon<br />

eller Merlin, som han heter på svenska. De två gamla vännerna vandrade kring över<br />

hela Britannien och var även över till Irland. När skeppet som förde dem över den<br />

irländska sjön sakta nalkades irländska grönskande höglänta kusten, så talade<br />

översteprästen och sade: "Min konung! När den ö som du <strong>se</strong>r här framför dig sällas<br />

till England och blir till en del av ditt rike, då skall riket varda en stormakt som<br />

världen skall bäva inför. Utan Irland kan England ej någonsin bli särskilt mäktigt,<br />

men med Irlands hjälp kan ej något emotstå din tron och din makt. Liksom Sverige är<br />

intet förutan det vilda oländiga Finland, är England ett intet förutan det heliga<br />

Irland. Men Sverige med Finland och England med Irland är oomkullrunkeligt<br />

oövervinnliga och osårbara. Två länder, två öar, två kuster, två sidor av riket, är<br />

bättre än en, ty en ensam kan icke försvara sin rygg. Ja, jag säger dig, <strong>Arthur</strong>, att utan<br />

det fattiga Finland är Sverige förlorat, och utan det heliga Irland är England förlorat.<br />

Så vårda det ömt och tag hand om det väl, när det frivilligt lämnar sig över åt dig."<br />

Och de var i ett helt år i Irland. Otaliga äventyr upplevde karlarna på sina<br />

vandringar, och varhelst <strong>Arthur</strong> fann karlar som dög något till såg han till att de reste<br />

till Camelot för att bli riddare vid <strong>kung</strong>ens hov. <strong>Arthur</strong> älskade högt det manhaftiga<br />

nöjet att pröva förmågor. De flesta bestod ej hans prövningar och gjorde honom<br />

besviken, men alltid emellanåt fanns individer som glatt överraskade honom med att<br />

nästan visa sig vara hans jämlike. Sådana lovade han en hög riddares titel vid<br />

konungens hov. Aldrig sade han själv vem han var, men Merlin kände alla, och<br />

genom den heliges auktoritet skedde samtliga bindande löften om ridderlig titel och<br />

ära.<br />

Och gamle Merlin ledde <strong>Arthur</strong> långt in i de värsta mest ödsliga och minst<br />

befolkade delarna av gamla Skottland, det vilda oländiga höglandet. Mitt i<br />

alltsammans blev gamlingen och unge <strong>kung</strong>en totalt överraskade av plötsligt<br />

kommande vintern. De råkade ut för en fruktansvärd snöstorm, som de icke alls<br />

kunde uthärda. Halvdöda, nästan totalt vil<strong>se</strong>gångna och närapå slagna ihjäl i raviner<br />

och utav laviner, fann de så med ens ett välkommet och hett åtrått skydd i en<br />

underbar grotta, som liksom en räddande ängel de plötsligt fann öppen i<br />

bergväggen. Björnen, som lugnt sov i ide där inne, var de mycket noga med att icke<br />

väcka. Kung <strong>Arthur</strong> föll närapå över den besten, som dock icke vaknade helt och<br />

blott brummade litet och somnade om.<br />

"Säg, Merlin, varför drar du mig med in i detta oländiga fasliga vildland?"<br />

"Jo, därför, att här kan du finna en bot för den grymma förbannel<strong>se</strong> som hänger<br />

över dig."<br />

Efter två dygn hade stormen bedarrat, och de kunde fortsätta. Snart, blott en dag<br />

före midvinter, öppnade sig så en väldig oändlig och skönhetsberusande klippsjö<br />

framför dem, och konungens reskamrat sade: "Se, nu är vi framme!" Och mitt i den<br />

bråddjupa sjön, ganska nära den östliga stranden, låg ute i vattnet en ensam och<br />

ödslig förskräckande dyster svart borg, och det fanns inte någon förbindel<strong>se</strong> mellan<br />

den ruvande borgen och klippiga stranden. "Se där!" sade översteprästen och pekade<br />

lystet ut borgen. "Dit skall du och rädda din ära. Hör nu noga på, o min <strong>Arthur</strong>, min<br />

son. I den borgen där ute bor världsalltets fagraste kvinna. Men hon är ock<br />

världsalltets ondaste kvinna. Vad hon hatar mest, och vad hon ägnar hela sitt liv åt<br />

att noggrant bekämpa, är Makten och alla som brukar den. Ingen finns som hatar dig<br />

mer än hon. Hör nu på. I sin ägo har hon konung Haralds, din fars eget <strong>kung</strong>liga<br />

svärd, med dess kostbara slida. Det svärdet och slidan skall du gå och hämta från<br />

henne, och utan att falla för hennes sataniska lockel<strong>se</strong>r. Vinner du svärdet och slidan<br />

med liv i behåll och förutan att ha fallit offer för henne och för hennes djävulska<br />

lusta, så har du bestått det mest svåra och mest avancerade mansprov som världen<br />

35

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!