Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

Han besökte Elaine i gott sällskap med riddar Gawain, ty Elaine var den enda i
världen som visste var Lancelot fanns. Varje år kom en tapper kurir till Elaine från
Sir Lancelot med ett års ändlösa tallösa nyheter.
Jungfru Elaine bodde ensam på Astaloth nu, ty Sir Robert var med riddar
Lancelot, och deras fader var död. Och hon levde blott för riddar Lancelots nyheter
och för hans hett efterlängtade återkomst. Ingen var hetare i sina önskningar att
riddar Lancelot skulle en dag finna Tristan än jungfru Elaine var, ty när unge Tristan
var funnen så skulle Sir Lancelot komma tillbaka.
"O jungfru," tilltalade henne kung Arthur, "vad nytt från Sir Lancelot?"
Fagra Elaine låg på sin egen säng. Hon var mager, förgråten och tärd, och hon
svarade:
"Ack, ädle konung, den senaste nyhet jag fått är ej god. Riddar Lancelot har råkat
falla i fala förrädares händer, och han har på nytt fått en lans genom kroppen, och på
just det ställe, tvärs genom sin sida, som det tog för mig nästan två år att ömt
reparera. Han ligger nu ymnigt och ohejdbart blödande hos några gudsmän vid
foten av bergen som avgränsar Gallien i söder. Han blöder konstant, och han talar ej
redigt. Han kan aldrig sova och yrar beständigt och vill hela tiden bege sig ur
sängen. Ack konung, hans skada har gjort honom galen!"
"Elaine, det är nödvändigt att ni begiver er till honom genast, ty ni blott kan hela
den arme."
"Hur skulle väl jag kunna resa till sådana onda barbariska länder allena?"
"Jag skall ge er lämplig eskort. Hundra man skall beskydda och medfölja er."
"Det finns ingen man i denna värld som jag litar på utom Sir Lancelot."
"Litar ni ej heller på Sir Gawain?"
"Han är lömsk, hätsk och alltför snart vred. I hans sällskap och under hans höga
beskydd skulle jag vara rädd som en sparv utan vingar."
"Ni gör det besvärligt för oss, fru Elaine," sade tappre Gawain. "Är Sir Lancelots
ära och jordeliv så litet värda för er?"
"Tyst, Gawain," sade kungen. "Men, jungfru, om jag skulle medfölja er till Sir
Lancelot? Skulle ni ej heller lita på mig?"
"Men ni har ju ert rike att styra. Ni kan icke lämna ert rike."
"För Lancelot kunde jag offra precis vad som helst. Ingenting skulle gräma mig
mer än om Lancelot doge för min skull i främmande land. Och jag har en gång förr
lämnat riket i vännen Gawains goda hand."
"Men då fanns ej Sir Mordred," påpekade tappre Gawain.
"Nej, Sir Mordred är allt ett problembarn. Men kan du, Gawain, lätt besegra den
mannen i diger tornering så kan du nog annars ock hålla den mannen i schack. Och
min fru drottning Gunvor skall nog även hjälpa dig."
"Bara hon ej går emot mig och slår farligt följe med Mordred, så skall alla stormar
nog lätt överlevas."
"Nåväl, då är allt klart och avgjort. Jag reser med dig, min Elaine, till Sir
Lancelots sida och kommer tillbaka till England med honom så fort det är möjligt.
Säg, vågar ni ha mig som vaksam eskort, goda jungfru?"
"En konung kan jag alltid lita på om han blott är en helt riktig och äkta sann
konung, och det vet jag säkert att ni är, kung Arthur."
Och Arthur med jungfru Elaine och ett hundratal män såsom följe begav sig från
England till Lancelots land och den sårade riddarens sida. När Lancelot återsåg
kungen och syster Elaine flydde äntligen all hans förvirring och dårskap sin kos, och
han tänkte och talade åter i klara och gripbara ord. "Konung, vad gör ni här? Jag har
ej ännu funnit er son. Med vad rätt får jag återse er redan nu? Ni får ej övergiva ert
rike för min skull."
"För er skull så överger jag vad som helst, gode Lancelot. Dock övergav jag mitt
rike blott om jag fegt övergav er och ej kom till er sida när nöden så krävde."
52