Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

"Min älskade son! Du har klarat dig! Välkommen åter! Hur gick det?"
"O fader, du ser här det svärd som du bjöd mig att hämta."
Nu såg gamle prästen sin son mycket djupt in i ögonen medan han ställde den
viktiga frågan: "Och lyckades du komma över det utan att ge dig åt Morgan le Fay?"
Arthur svarade: "Ja."
Prästen forskade i Arthurs inre men såg ingen lögn i hans svar.
"Och det gläder mig, son. Låt mig omfamna dig." Och han gjorde det. "Du är nu
fri från förbannelsen, fri från allt ont, och ditt liv skall du leva i oinskränkt ära och
lycka och fred till din död. Ja, det vågar jag spå, konung Arthur, och ordet jag säger
skall bli lika sant som jag säger det: aldrig skall din ljuva drottning besudlas av skam
eller äktenskapsbrott eller vanrykte. Evinnerligen skall Gunvor förbli dig så trogen
som trädlöven sin gröna färg. Intet ont har du mera att frukta i livet, ty du har nu
motstått fru Morgan le Fay, den mest farliga prövning som finns. Ingen man som
besökt henne någonsin har överlevat besöket. Ja, du är den förste man som kommer
levande från hennes borg."
"Varför sade du icke att hon var din dotter?"
"Jag skäms över henne. Jag avlade henne i mitt svåra livs allra svagaste
ögonblick, och ingenting har jag ångrat i högre grad än att jag gav henne mycket av
mina högheliga kunskaper, som hon blott använt till vidriga syften."
"Hon hade en hel del livslevande tjänare."
"Ja, de är skräckens ohyggliga tjänare. Om man besöker den skändliga kan man
blott klara sig och överleva om man låter tygla sig av henne och bli den gräsligas slav
för all livstid. Säg, fick du av hennes försmädliga gifter?"
"Ja."
"Hon är mer kunnig i giftblandning än vad jag själv är, ty sådant är hennes livs
specialitet. Om man får hennes gift och behåller det i sin högst sårbara kropp är man
hopplöst förlorad, ty med detta gift kan hon få vilken man till precis vad som helst.
Alla svarta maskerade kåpklädda tjänare som du fick träffa och se är förgiftade
vandrande vålnader, som är beroende av hennes gifter och icke kan leva förutan dem
och som blott tjänar sin fru för att få dessa ljuvliga gifter till döds. Dessa tjänare finns
överallt här i landet. De sprider blott död, tragedier och olycka, och en som haft
något med dem att göra är dödens. De går härifrån ut i världen för att skändligt
utföra sin härskarinnas förfärliga syften. De mördar och bränner och lockar till
Morgan de män som hon åtrår och mördar om de icke blir hennes tjänare."
"Men varför sade du icke att hon även skulle försöka ta livet av mig?"
"Därför att jag var säker på att kvinnan ej skulle lyckas."
"Hon är en bandit och en laglös person som jag till varje pris borde utrota med
alla de spår av skändliga gärningar som hon har utfört."
"Jag ber dig, min Arthur, att ej göra frun något ont. Hon är ofarlig nu, ty du har
ju besegrat den i själen svarta för alltid. Och hon är min dotter, och jag, hennes far,
vill bevara trots allt den förskräckliga mot all sorts ondska. Ty hennes blir ödet att
digert förgås genom sin egen ondska. Så strunta i Morgan, o Arthur, och bygg upp i
stället din eviga lycka. Kom, låt oss bege oss tillsammans tillbaka till Camelot nu, ty
vårt värv är nu fullbordat för denna gången."
"O fader, säg , varför är skidan till svärdet så värdefull?"
"Ingen vet säkert. Oroliga tider har mördat och gömt skidans hemlighet. Ryktet
förtäljer emellertid, att den som bär skidan ej kan bli sårad så länge han bär den. Men
om du bär skidan och såras, så vet vi att ryktet är falskhet och lögn. Men om du
aldrig såras så länge du bär fagra skidan, så vet vi ändå inte om ryktet har talat sant.
Vi kan tro, men vi kan aldrig veta med säkerhet något om saken."
"Säg, varför fick aldrig min far detta svärd?"
"Både Alban och jag ville till varje pris överräcka det åt honom, men min
förskräckliga dotter bestal oss och gömde det undan för egna personliga bruk. Och
40