Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

okränkbar syster. Min fagra! En andra gång har jag nu utsänts från min gode herre
kung Markus, men denna gång ej i politiska ärenden utan i kärlekens ärenden."
"Svara mig först på en fråga, Sir Tristan. Stig upp ifrån marken. Det höves ej
bröder att tala till en deras syster på knä. Jag vill veta, Sir Tristan, du granne och
oemotståndlige man, har du lyckats att finna dig själv? Har du lyckats att rannsaka
ut vem du är?"
"Ack, nej, syster, det har jag ej än lyckats göra. Men hör nu mitt ärende. Hitsänd
är jag med mitt sällskap av tappra kamrater att fria till dig å min konungs och
härskares vägnar, den ädle och gode kung Markus."
"Han är ej din härskare, Tristan. Du själv är allena din härskare."
"Hör mig till slut, hulda mö, innan du talar ut vad du känner! Jag erbjuder dig
härmed ett respekterat och tryggt säkert framtida liv som en drottning vid konungen
Markus och min egen sida. Kung Markus vill ha dig till maka, och jag vill dig hava
till syster. Det blir endast en regelmässig offentlig förening dock, och det är bröllopet
med konung Markus. Men om jag nu känner dig rätt blir vårt syskonband starkare
genom ditt bröllop än någonsin äktenskapsbandet kan bli. Jag erbjuder dig hela ditt
framtida liv vid min egen och konungens sida, en köttslig förening med konungen,
och en blott andlig förening med mig. Det är trygghet hos oss som jag erbjuder dig.
Här i splittrade barbariserade England finns osäkerhet blott att hämta. Så tala då,
ljuva prinsessa, och säg vad du tänker."
"Jag ber om betänketid."
"Varför?"
"På grund av att ni icke vet vem ni är. Riddar Tristan, förvisso är ni enda vännen
jag äger i livet. Tro ej att jag tror er om någonting illa. Tvärtom. Ni är ädlaste
ädlingen i hela världen. Men någonting i mig förmanar mig strängt och befaller: tag
reda på vem Tristan är innan du följer honom på äventyr. Någonting pockar och
säger mig att det är ytterst väsentligt för mig och för dig och för alla att du finner
reda på vem du egentligen är. Käre Tristan, jag kan icke följa dig förrän du funnit din
identitet. Jag har ingenting mot att bli gift med kung Markus, men innan jag ingriper
i världshistorien så måste jag veta vår bakgrund. Tag reda på först vem du är. Sedan
skall jag med glädje bli din egen syster för livet och konungens maka."
"Men hur kan jag vända tillbaka till konungen med tomma händer?"
"Om du först tar reda på dina familjeförhållanden måste du ej komma till honom
med tomma händer."
"Isolde, om du kände till mina känslor och kunde se in i min själ och förstå vem
jag var skulle du icke motsätta dig. Vad har namn, ätt, familj, härkomst, bakgrund
och jaghistorik för betydelse? Själen och anden och Guds egna gåvor till mannens
personlighet äro allena av vikt och betydelse. Om du ej medföljer frivilligt måste jag i
kraft av man föra bort dig till Markus med våld."
"Ingenting vore mera fatalt. Ingenting kunde mer ruinera ditt liv än att kränka
vår vänskap med våld."
"Du är tvungen att följa med oss. Kära heliga älskade jungfru Isolde, förstår du ej
att vi behöver dig? Äktenskapsmäklandet är blott en ursäkt för mig att få hämta dig
hem och få ha dig hos mig. Kära väna Isolde, jag kan icke leva förutan dig. Utan dig
är jag förlorad för evigt. Du endast vet någonting om mig, om än det är långtifrån
allt. Uteslutande endast hos dig är jag levande, ty i ditt väsen finns någonting ytterst
speciellt av mig själv. Du allenast behandlar mig i någon grad som den vilsna person
jag egentligen är. Endast du känner till att jag ej har en identitet, och blott du bryr dig
om det, och blott genom dig med din hjälp kan jag någonsin finna den åter. Jag är
mycket mer angelägen än du i att finna mitt hopplöst förlorade döda förflutna. Det är
mitt livs högsta begär att få veta det och min mest smärtsamma oro att jag icke vet
det. Så hjälp mig, Isolde! Ack, hjälp mig att frälsa min själ!" Han föll åter på knä.
"Hjälp mig finna mitt rätta ursprungliga livselement! Jag är örnen som lever bland
82