Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se
Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se
Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
möbler och bord, och den slickade snart själva väggarna. Prästen gick uppåt och satte<br />
sig högst upp i översta tornet, från vilket han tu<strong>se</strong>ntals och åter tu<strong>se</strong>ntals nätter<br />
studerat de gåtfulla stjärnorna och försökt tyda sin världs öde och vinna någon<br />
förståel<strong>se</strong> för all sin tids obegriplighet genom de eviga stjärnornas rörel<strong>se</strong>r utan att<br />
lyckas. Det var nu hans likbål som brann. Slottet Camelot brann när den siste<br />
besökaren kom. Och det brann icke ut förrän den sista mänskliga eldslågan slocknat i<br />
gudsmannens heliga hjärta. Så dog gamle mannen Merlin, och med honom dog<br />
slutligen Camelot.<br />
Och samma år möttes två starka riddare på en tunn bro över en djup kanjon i det<br />
sydliga Norge. De var bägge två utmärkt rustade, men den som kom ifrån söder bar<br />
två svärd i stället för ett. Ingen ville ge vika. De var båda två alltför ädla för att kunna<br />
ödmjukt ge rum åt den andra med att vända hästen tillbaka till brofästet. En enda<br />
lösning var möjlig: en manhaftig kraftmätning.<br />
"Riddare, du som är yngre än jag, gå ur vägen!"<br />
"Vem tror du du talar till? Gå själv ur vägen, om du ej är konungason liksom<br />
jag!"<br />
"Vilken konung kan du vara son till?"<br />
"Det angår dig inte! Ur vägen, din näsvi<strong>se</strong> främling! Jag är adoptivson till gode<br />
<strong>kung</strong> Markus, så nu vet du det!" Därmed red morske ynglingen genast till anfall.<br />
Den andre, som hade två svärd, hette Lancelot. Han hade aldrig i hela sitt liv<br />
mött sin överman. Men till sin gränslösa och oerhörda förvåning så slogs han ur<br />
sadeln av denne ursinnige yngling, och Lancelot föll ner i djupa kanjonen, slog<br />
skallen i klippan och rörde sig ej när han föll ner i forsande vattnet.<br />
Den unge, som icke var oädel, såg att den andre blev skadad i fallet och dök utan<br />
tvekan rakt ner i den farliga for<strong>se</strong>n. Han drog upp den äldre ur vattnet, men Lancelot<br />
kunde ej räddas. Hans huvud var spräckt. Men med sin sista livsgnista frågade han<br />
unge pojken: "Vem är du?"<br />
"Jag kallas prins Tristan."<br />
Då log riddar Lancelot, och stilla dog han, men leendet lämnade icke hans anlete.<br />
Lancelots livs sista tanke var: "Härlig är ändå försynen och ödets besynnerliga<br />
outrannsaklighet. Jag får dö genom dens hand vars fader jag mördade med att ej<br />
komma i tid med min hjälp." Dessa ord hann han viska, men de var så svaga att<br />
Tristan med svårighet hörde dem. Tristan blev arg när han dog. "Du vet någonting<br />
om mig som jag icke vet! Kära fiende, du får ej dö nu! Kom åter! Förbannade själ,<br />
kom tillbaka!" Han ruskade livlösa kroppen, men livet kom icke tillbaka. "Och jag<br />
fick ej veta ens vem du själv var!"<br />
Och han red med den livlösa riddarens kropp hem till gamle <strong>kung</strong> Markus. Han<br />
tog även svärdet och riddarens häst med.<br />
När konungen hörde vad hans adoptivson ställt till med blev han mäkta vred.<br />
"Du har mördat en ärbar och högboren riddare på ytterst ärelöst sätt!"<br />
"Det var otur, ej mord. Ännu mera vanhederligt hade det varit att vika tillbaka<br />
och låta en främling få aldrig förtjänt företräde."<br />
"Men skada är det att du inte fick veta vem riddaren var. Kanske var han den<br />
störste mest ärbare mannen i världen? Vem vet?"<br />
"Om han föll för min styrka var han ej en stor och stark baddare men blott en<br />
svag gammal stackare."<br />
"Alla, min son, kallar du klena stackare, blott för att de ej kan hållas i sadeln mot<br />
dig. Det är nog ett fatalt och stort misstag att utklassa alla som inkompetenta för att<br />
de ej är lika goda som du. Alla människor är individer. Att ingen är lika totalt<br />
obe<strong>se</strong>grad i striden som du måste icke betyda att alla är lika föraktliga kraftlösa<br />
stackare."<br />
"Han var en tapper och motspänstig stridsman. Det var icke lätt att få honom ur<br />
sadeln."<br />
71