02.09.2013 Views

Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

möbler och bord, och den slickade snart själva väggarna. Prästen gick uppåt och satte<br />

sig högst upp i översta tornet, från vilket han tu<strong>se</strong>ntals och åter tu<strong>se</strong>ntals nätter<br />

studerat de gåtfulla stjärnorna och försökt tyda sin världs öde och vinna någon<br />

förståel<strong>se</strong> för all sin tids obegriplighet genom de eviga stjärnornas rörel<strong>se</strong>r utan att<br />

lyckas. Det var nu hans likbål som brann. Slottet Camelot brann när den siste<br />

besökaren kom. Och det brann icke ut förrän den sista mänskliga eldslågan slocknat i<br />

gudsmannens heliga hjärta. Så dog gamle mannen Merlin, och med honom dog<br />

slutligen Camelot.<br />

Och samma år möttes två starka riddare på en tunn bro över en djup kanjon i det<br />

sydliga Norge. De var bägge två utmärkt rustade, men den som kom ifrån söder bar<br />

två svärd i stället för ett. Ingen ville ge vika. De var båda två alltför ädla för att kunna<br />

ödmjukt ge rum åt den andra med att vända hästen tillbaka till brofästet. En enda<br />

lösning var möjlig: en manhaftig kraftmätning.<br />

"Riddare, du som är yngre än jag, gå ur vägen!"<br />

"Vem tror du du talar till? Gå själv ur vägen, om du ej är konungason liksom<br />

jag!"<br />

"Vilken konung kan du vara son till?"<br />

"Det angår dig inte! Ur vägen, din näsvi<strong>se</strong> främling! Jag är adoptivson till gode<br />

<strong>kung</strong> Markus, så nu vet du det!" Därmed red morske ynglingen genast till anfall.<br />

Den andre, som hade två svärd, hette Lancelot. Han hade aldrig i hela sitt liv<br />

mött sin överman. Men till sin gränslösa och oerhörda förvåning så slogs han ur<br />

sadeln av denne ursinnige yngling, och Lancelot föll ner i djupa kanjonen, slog<br />

skallen i klippan och rörde sig ej när han föll ner i forsande vattnet.<br />

Den unge, som icke var oädel, såg att den andre blev skadad i fallet och dök utan<br />

tvekan rakt ner i den farliga for<strong>se</strong>n. Han drog upp den äldre ur vattnet, men Lancelot<br />

kunde ej räddas. Hans huvud var spräckt. Men med sin sista livsgnista frågade han<br />

unge pojken: "Vem är du?"<br />

"Jag kallas prins Tristan."<br />

Då log riddar Lancelot, och stilla dog han, men leendet lämnade icke hans anlete.<br />

Lancelots livs sista tanke var: "Härlig är ändå försynen och ödets besynnerliga<br />

outrannsaklighet. Jag får dö genom dens hand vars fader jag mördade med att ej<br />

komma i tid med min hjälp." Dessa ord hann han viska, men de var så svaga att<br />

Tristan med svårighet hörde dem. Tristan blev arg när han dog. "Du vet någonting<br />

om mig som jag icke vet! Kära fiende, du får ej dö nu! Kom åter! Förbannade själ,<br />

kom tillbaka!" Han ruskade livlösa kroppen, men livet kom icke tillbaka. "Och jag<br />

fick ej veta ens vem du själv var!"<br />

Och han red med den livlösa riddarens kropp hem till gamle <strong>kung</strong> Markus. Han<br />

tog även svärdet och riddarens häst med.<br />

När konungen hörde vad hans adoptivson ställt till med blev han mäkta vred.<br />

"Du har mördat en ärbar och högboren riddare på ytterst ärelöst sätt!"<br />

"Det var otur, ej mord. Ännu mera vanhederligt hade det varit att vika tillbaka<br />

och låta en främling få aldrig förtjänt företräde."<br />

"Men skada är det att du inte fick veta vem riddaren var. Kanske var han den<br />

störste mest ärbare mannen i världen? Vem vet?"<br />

"Om han föll för min styrka var han ej en stor och stark baddare men blott en<br />

svag gammal stackare."<br />

"Alla, min son, kallar du klena stackare, blott för att de ej kan hållas i sadeln mot<br />

dig. Det är nog ett fatalt och stort misstag att utklassa alla som inkompetenta för att<br />

de ej är lika goda som du. Alla människor är individer. Att ingen är lika totalt<br />

obe<strong>se</strong>grad i striden som du måste icke betyda att alla är lika föraktliga kraftlösa<br />

stackare."<br />

"Han var en tapper och motspänstig stridsman. Det var icke lätt att få honom ur<br />

sadeln."<br />

71

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!