Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

"Ni är faktiskt tapper, som alls vågar tala med mig. Alla andra förnäma och
härliga riddare skyr mig som pesten, och särskilt den störste av alla, Gawain. Jag är
glad åt att någon, vem han än må vara, bekymrar sig om den i tjugo år nesligt
försakade avskydda undvikta farligt försummade drottningen. Men konung Arthur
förbannar den luft som ni andas och hatar den mark ni beträder och skyr er som
pesten. Och därför, emedan jag är kungens drottning, är jag även tvungen att sky er
som pesten."
"O drottning, var icke en hycklare som hela världen. Om konungen hatar mig
vore det skam om all världen för den skull var tvungen att hata mig mot all sin
mänskliga hatlösa vilja. Jag erbjuder eder min vänskap och därtill mitt trägna
beskydd. Ty jag ser att ni är mycket ensam, och att ni behöver ett stöd och ett skydd
mot vår världs digra ondska. En vän är vad konungens drottning behöver, i brist på
den vän som ej konungen är. Och ni har i Sir Mordred den vännen."
Och riddaren böjde sitt knä, och han kysste i ödmjukhet drottningens hand. Hon
var häpen och teg av förvåning. "Stig upp, riddar Mordred! Det anstår ej en sådan
tapper förnäm man som ni att i vanära knäböja för Englands ökända drottning."
"Vill ni då trist avstå från den enda vänskap som bjuds er? Vill ni ej ha roligt? Är
ni icke kvinna?"
"Jag mottar er vänskap med tacksamhet. Säg mig då: vad skall jag göra?"
"Var glad, drottning Gunvor! Ge fester, banketter och salighet till hela riket som
Arthur! Ni har ju resurserna! Giv varje dag en ny fest! Arthurs tillgångar är
outsinliga. Jag skall med fröjd träget hjälpa er och aldrig svika er sida. Förlita er
endast på mig. Jag tar ansvaret på mig."
Och drottningen lydde. Hon började nu att själv föra sin makes briljanta och
lysande hov. Varje dag gavs det fester och rika banketter och upptåg och lekar. Men
någonting saknades i denna prakt: konung Arthurs personlighet, smak, klass,
förfining och anständighet. Sir Gawain märkte genast att drottningens lössläppta
plötsliga lättsinne ej låg på Arthurs nivå. Och han såg bort mot drottningen, och han
såg svarte Sir Mordred vid drottningens sida. Då visste han och då förstod han vad
fiender han hade nu att bekämpa.
Tyvärr var hans tålamod kort. Han var het, impulsiv, hätsk och alltför lätt
upprörd, och det var hans enda personliga fel. I allt annat var han annars Lancelots
like. Sir Lancelot var ännu bättre blott därför att han tursamt saknade granne
Gawains mycket tragiska brister och fel.
Sir Gawain reste sig upp från bordet, drog svärdet och slamrade med det i bordet
för att väcka samtligas uppmärksamhet. Och han skrek till värdinnan, sin drottning,
och vännen hon funnit: "O drottning! Vadan detta lättsinne, denna högst
oekonomiska lössläppta dårskap, och allt detta nya ohyggliga frossande, som aldrig
fanns förr i tiden? Vill ni låta riddarna äta sig feta och tunga och tröga och slöa? Och
om det nu ställs till med fest, varför ingår ej annars normala sedvanliga pliktiga
mannatorneringar?"
Drottningen reste sig upp, och hon sade med hög röst, så alla de fem hundra
gästerna hörde: "Det vare nu kungjort för alla, att härmed är alla torneringar i hela
landet förbjudna! I konungens namn har jag funnit det önskvärt och lämpligt att
avskaffa dem, ty de var alltför blodiga. Såg ni ej alla, o vänner, hur sist han var här
riddar Lancelot, den allra tappraste, sårades olyckligt otursamt och av rent misstag
till döds? Kan en sådan barbariskt rå aktivitet, där den bäste blir mördad av misstag,
få tillåtas? Nej, säger drottningen. Därför är det härmed slut på all världens
torneringar." Drottningen satte sig åter, men eldröd stod riddar Gawain ännu
upprätt och vägrade sätta sig ner. Och han sade med brännande vredgad
tordönsstämma:
"Är riddar Lancelot död? Är han död för er, drottning, fastän han alltjämt är i
livet? Är kanske då även kung Arthur förgången och död och begraven, o drottning,
55