Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

älskade, representerade, dyrkade och respekterade skulle få vidareleva. Han slogs
för sin Gud och Guds godhet och rätt. Men han anade icke att bland dem han stred
emot fanns hans lojalaste käraste trognaste närmaste vän: konung Arthur, hans
dyrkade konung och herre, som han ansåg själv att han stred för. Den tappre och
ädle och sköne Gawain kunde minst av allt ana att hans egen dyrkade konung stred
mitt bland hans fiender mot honom själv.
Och vad stred då hans fiender för? Blott för drottningens ära och heder och makt,
och för kungens i andra hand, och omedvetet för Mordred i tredje hand. Somliga,
som riddar Morholt, stred enbart på drottningens sida för det att han visste att den
sidan blott kunde segra. Han hade gått över till drottningens sida allenast av
opportunism, medan konungen själv slogs allenast av hat och av ursinne, vrede och
grämelse, sorg utan gränser och avgrundsdjup bottenlös kolmörk förtvivlan. Han
kände ej Gud i sin sorg och stred minst av allt för något heligt. Gud var icke hos
honom, och det var han alltför medveten om. Dock var det för kung Arthur omöjligt
att ej slå sin fiende med en förkrossande seger.
Till slut kom han äntligen fram till Gawain, och de två starka karlarna drabbade
samman som oxar och bölande älgtjurar. "Vem är den man," tänkte riddaren, "som
slåss emot mig med digrare hat och mer ursinnig ilska än självaste opportunisten Sir
Morholt? Hans ögon och anlete är mig bekant, men jag kan ej placera hans väsen i
minnet. Var har jag sett dessa två klarblåa ögon förut?
Han är starkare och mycket svårare att ha att göra med än riddar Morholt. Han
ansätter mig mycket hårt. Jag är tvungen att värja mitt liv och försvara mig i större
grad än att anfalla. Är det då ute med mig? Är det ute med hären, med England, med
rätten och konungens ära? Om jag måste stupa nu är allting gott i all världen förbi.
Men vem är denne kämpe? Hans kraft kan blott liknas vid Lancelots.
Säg mig, du oöverträfflige digre fanatiske vredgade onda och dystra ohyggliga
djävulska krigare, som värre är än Sir Morholt och Mordred i våld, hat och hårdhet,
vem är du?"
"Förrädare, känner du icke igen den som du har förrått?"
Alltför väl kände tappre Gawain strax igen ilskne krigarens röst, och han
bleknade. Han hade ryktesvis hört att kung Arthur var hemkommen och att han
stred för sin drottning och Mordred och på sina fienders sida, men ädle Gawain hade
ej velat tro och ej kunnat och vägrat att tro att ett sådant ont rykte var sant. Men nu
bleknade han inför vad han själv upplevde. Konungen skrek: "Varför tappar du
sugen, Gawain? Varför tappar du lusten? Försvara dig, kräk! Jag är icke på
nådhumör! Vet, att jag enkom är här för att giva dig din välförtjänta självvållade död!
Strid så länge du kan, ty så fort du ej orkar försvara dig längre skall du vara död!"
"Herre Gud! Hur har Du kunnat tillåta detta? O svek utan like! O måttlösa
förräderi! Är då konungen lika okonungslig som varje dödlig och ohelig människa?
Är även konungen endast ett djur utan uns av gudomlighet i sig? Kan konungen
falla så djupt som en tiggare och ännu djupare? Brist, himlafäste, bryt sönder din
vredes fördämning, o Gud, ty din konung är ej längre helig! Din konung är ej längre
konung. Ditt folk är dig ej längre troget. Med förräderi mot sig själva och mot sin
profet har det fjärmat sig från dig och gjort dina tempel och heliga gårdar till uthus!
Din konung har störtat sig själv från din heliga evighetstron! Tron är död ibland
människosläktet! O Gud, hur kan det finnas någon portion av ditt väsen i mänskor
som utan betänkande har åstadkommit det verk som jag här ser framför mig och som
strax skall giva mig döden: en rasande vansinnig av hat förmörkad och dårad
fanatisk fördömd stackars konung som rasar med våld emot allt vad han byggt: all
gudomlighet, fromhet och rätt, och all riddardygd, ära och heder, och allt vad hans
egen beständigt predikade frid inneburit?
Det är ej en konung jag kämpar emot. Det är endast en Morholts och Mordreds
förbannade like, en man utan vett och förstånd, en fanatisk och mordisk person som
61