Del 3 : Brittisk sagomytologi (kung Arthur) - fritenkaren.se

Men kvinnan är farlig och bör icke älskas förutom i nödfall. Blott nöden bör
driva en mänska till den heta kärlek som ger henne barn. Allting annat, som ej har
med kärlek att göra, bör kvinnan rejält utestängas ifrån. Hon är ej rationell, och hon
saknar logik och är helt underlägsen den starke gudomlige mannen, som aldrig kan
dela och aldrig förstå hennes nyckfullhet. Varje man har ett förstånd som kan kallas
gudomligt, åtminstone kan varje man ha en sådan begåvning, men kvinnan är blott
av naturen. Naturen och hur den fungerar är det mest förborgade och intrikata av
alla mysterier, ty det kan ej någonsin fattas av manlig logik; men med sitt ystert
svallande känsloliv och med sin psykiska oro med alla antenner på helspänn
beständigt är kvinnan en högst ovärderlig och sällsam om dock oberäknelig nyckel
till livets och moder naturens mysterier. Hon kan därigenom ha makt över mannen
och vara sin överman helt överlägsen men blott genom ofattbar list kombinerad med
ödmjukhet. Ja, hon är farlig och farligast av alla levande väsen. Jag varnar dig,
Arthur, nu redan för faran att någonsin giva en kvinna förmer än blott kärlek. Det
enda hon önskar, vill ha och har rätt att begära är kärlek. Allt annat är tabu för
kvinnan och saker som mannen blott bör ha gemensamt med Gud. Det är bättre att
giva en kvinna otillräcklig kärlek än att giva henne förmer än blott kärlek. En kvinna
kan hållas med kärlek om blott den är disciplinerad och väl balanserad med ekonomi
och förnuft, ty om kärleken urartar och släpps ur vettets och ordningens bur kan en
kvinna lätt bli till en rytande vildsint orkan, outhärdlig och skadlig för allt och för
alla och svårare än någon virvelstorm att rida ut. Hon kan bli till en gräslig, fatal och
förskräcklig belastning och mardröm om kärleken missköts; och många har påstått
med säkerhet att endast hon har i evighet någonsin fått någon mänska på fall och
förfört någon mänska till ondska. Tyranner har alltid en kvinna vid sidan, och deras
gemåler hålls ej med from kärlek. Den riktiga kärleken har blivit ersatt med djurisk
och våldsfärgad drift, som de tror att är kärlek, och hustrun till sådan tyrann hålls då
kvar vid hans sida i träldom, hon har låtit köpa sig av mannens pengar och makt;
medan goda och dugliga kungar rätt ofta ej någonsin gifter sig, just för att undvika
risken med missbruk. En kvinna är alltid förenad med risker och gapande
avgrunder, som tragiskt ändå är något av en oundgänglighet i mänskans liv och en
nödvändighet för det mänskliga släktets bestånds och kontinuitets skull. Ja, hon är
ett nödvändigt ont och en nödvändig sorg, ett nödvändigt bekymmer och en svart
tragik, som en man aldrig slipper ifrån; hon kan vara det mest olycksbringande som
man kan alls råka ut för i livet, och hon är det enda som står mellan mannen och
Gud. Ja, nu vet du vad kvinnan egentligen är, om du har förstått något av min bittra
utläggning. Därför så råder jag dig: gift dig aldrig, ty det kan blott ge dig bekymmer
och bringa ditt framtida konungarike på fall och beröva dig din bäste vän och ditt
mest välbehövliga och oundgängliga stöd."
När han fått detta svar kunde Arthur blott ångra att han alls ställt frågan. Men
detta var den första gång som Merlin alls berörde och antydde något om Arthurs
missioner i framtiden.
När unge Arthur blev tonåring tröttnade han på det ensamma livet i skogen och
bad sin Merlin om att få komma ut ibland människor. Gamle Merlin tog först rätt illa
upp, men besinnade sig sedan och fann att pojken var tvungen att följa sitt öde. Han
skaffade därför sin skyddsling en tjänst såsom page hos en ganska odräglig förmäten
tjock storman, som hade två lömska odugliga våldsamma söner. Att jämt passa upp
på de två ständigt ätande och mest nedskräpande sönerna blev Arthurs syssla. Han
tyckte dock om alla tre, både fadern och sönerna, ty de var de första mänskor han
träffat förutom Merlin, och i Arthurs ogrumlade själ fanns ej plats än för övriga
känslor mot mänskor än kärlek. Naturligtvis skodde sig sönerna på unge Arthurs
bekostnad, och de skydde aldrig att utnyttja honom för de meningslösaste uppgifter;
men aldrig klagade han, och han aldrig ens tänkte på att söka hävda sin rätt såsom
människa.
7