Läs rapporten (pdf 415 kB) - Mälardalens högskola

2.2 Testen
19
Det kan för en vuxen person vara känsligt att genomföra skriftliga och muntliga
test, medan de flesta yngre personer sedan skoltiden är vana vid att göra tester
och prov. Trots detta kan det för några studerande innebära en stressituation,
som får dem att prestera sämre än i en naturlig situation, ofta sämre än i en
undervisningssituation. Å andra sidan finns det andra som upplever det tvärtom,
de presterar bättre i en testsituation. Det är viktigt, särskilt när det är flera
testmoment, att ta den psykologiska situationen för testpersonerna i beaktande
och försöka arrangera en situation som inte blir påfrestande eller obehaglig.
Den ursprungliga planen för denna undersökning var att ha tre
skriftliga test. Det första var ett lucktest, där vart femte till tionde ord
systematiskt utelämnas och ersätts med en lucka i en löpande text. Denna typ av
test mäter både den allmänna språkfärdigheten och förmågan att förstå texten
som en helhet, men är också i viss mån ett ordförrådstest. Det andra var ett
idiomatiskt test, utformat som ett lucktest, där ett ord i ett idiomatiskt uttryck
utesluts. Detta test mäter hur väl informanten behärskar idiomatiska finska
uttryckssätt. Det tredje testet var ett grammatiskt test, där informanten bildar
vissa (morfologiska) former. Detta test mäter den morfologiska kompetensen i
finska.
Dessa test är ganska traditionella och beprövade men var vid
närmare eftertanke inte optimala för denna undersökning. Syftet med
undersökningen är ju att försöka kartlägga informanternas grammatiska
kompetens och då många av informanterna inte är vana skrivare, skulle tre
skriftliga test alltför ensidigt fokusera på en svagare sida av deras
språkkompetens. Då avsikten inte var att testa ordförråd eller uttryckligen
idiomatiska uttryck blev inte denna typ av lucktest aktuella i detta sammanhang.
Testbatteriet vidareutvecklades därför, och med inspiration hämtad
från Hughes (1989), Bachman & Palmer (1996) och Alderson & Beretta (1992)
kom det att helt att ändra karaktär. De slutgiltiga testen (se bilaga 1) består av
fyra deltest: 1) diktamenstest, 2) lucktest, 3) fri skrivning, och 4) intervju. Testen
gjordes också i denna ordning. Diktamenstestet kontrollerar informanternas
stavning, lucktestet mäter främst den morfologiska, men också den syntaktiska
kompetensen och stavning, den fria skrivningen mäter främst den syntaktiska
kompetensen, men också den morfologiska kompetensen och stavning. Intervjun
lades till som sista test, först som ett psykologiskt moment, eftersom
informanterna vanligen både förstår och talar finska mycket väl och känner sig
trygga i en talsituation. Detta skulle ”väga upp” komplexiteten i de skriftliga
test, men intervjuerna skulle också bidra till att försöka kartlägga studenternas
språkkompetens ytterligare. Intervjuerna mäter talförståelse och muntlig
språkfärdighet.
Testen utarbetades under sommaren och i början av hösten 2003,
men då de skulle genomföras i direkt anslutning till det första