Läs rapporten (pdf 415 kB) - Mälardalens högskola

41
infinitiv är mycket vanlig i både skrift- och talspråket. Formen i detta fall passar
inte stilistiskt riktigt in i kontexten, men är helt acceptabel.
3.4 Nomenböjning
Till begreppet nomen i finsk grammatik räknas ordklasserna substantiv,
adjektiv, pronomen och räkneord, då de utifrån böjning i numerus och kasus
bildar en egen grupp. Finskan har 15 kasus varav fyra är grammatiska kasus och
11 adverbialkasus. De grammatiska kasusen består av nominativ, partitiv,
genitiv och ackusativ. De används vid ord som fungerar som subjekt, objekt,
predikativ och genitivattribut i en sats. Till adverbialkasusen räknas bl.a sex
lokalkasus, som bildar ett system av befintlighetskasus och riktningskasus, dels i
ett inre system ’i’ (inessiv, illativ, elativ) dels ett yttre system ’på, vid, i
närheten’ av något (adessiv, allativ, ablativ). Inessiven och adessiven uttrycker
befintlighet, elativ och allativ riktning till något och elativ och ablativ riktning
från något. Dessa lokalkasus har även andra funktioner än att uttrycka rena
lokaliteter. Till adverbialkasusen räknas också essiven och translativen. Essiv
uttrycker vanligen uppgift eller ställning, villkor och orsaker samt tid medan
translativ vanligen uttrycker tillstånd, egenskap, uppgift eller ställning, men kan
också uttrycka tid. Till adverbialkasusen räknas också de mindre produktiva
kasusen abessiv, instruktiv och komitativ.
Lucktestet var konstruerat så att det skulle fånga upp de saker i
nomenböjningen som många sverigefinska studerande känner osäkerhet inför,
nämligen bildandet av partitiv pluralis, komparering av adjektiv, särskilt
superlativ, och böjning av ordningstal. Nybörjarstuderande i finska har också
problem med dessa saker, särskilt bildandet av partitiv pluralformerna, som är
en av de stora stötestenarna i finsk grammatik.
3.4.1 Bildandet av partitiv plural och komplexa nomentyper
Nybörjarstuderande i finska brukar anse bildandet av partitiv pluralformer som
det svåraste i det finska språket. Martin (1995) har i sin undersökning av vuxna
studerande i finska som andra språk också betonat svårigheterna med att både
lära ut och lära sig partitiv plural. Den är komplicerad att bilda (se Karlsson
1978, 1982, Paunonen 1976), vilket också framkommer i denna undersökning.
Nomenstammen, pluraländelsen och partitivpluraländelsen skall passas ihop (se
ovan under kapitlet om utelämnande). Det kan ibland vara svårt att genomskåda
ordets stam, särskilt när ordet i nominativ singular slutar på en konsonant (vieras
’främmande’: vieraa-; rakennus ’byggnad’: rakennukse-; onnellinen ’lycklig’:
onnellise-) eller på –i (baari ’bar’: baari- men uusi ’ny’: uute-). Många är också
osäkra på ljudförändringarna i stammens slutvokal, dvs. när slutvokalen skall stå