Läs rapporten (pdf 415 kB) - Mälardalens högskola

29
har bortfall av prickar inte räknats som stavfel. Däremot i de fall där
informanten i testet eller den fria skrivningen tydligt markerar prickar, har
utelämning setts som stavfel, och förstås också då informanten markerat prickar,
där det inte skall vara prickar (t.ex. onnellisiä pro onnellisia ’lyckliga’).
Det framgår (tabell 2) att stavfelen i denna undersökning är relativt
många, sammanlagt 393. Den informant (K29) som har flest stavfel (79 i
lucktestet och 24 i diktamenstestet), har dyslexi och är därför inte medräknad i
tabellen, då det inte är speciellt finskans stavning hon har problem med utan det
gäller stavning över huvud taget, även svensk stavning. Däremot finns hon med i
resten av undersökningen.
I tabellen framgår ganska tydligt, att det är främst informanter i
gruppen Sv, dvs. informanter som endast fått begränsad
modersmålsundervisning, och som därmed också förmodligen fått sin
alfabetisering genom svenskan, som har problem med stavningen. Sex
informanter står för nästan 80 procent (304) av felstavningarna i lucktestet. Det
är alltså ett fåtal informanter som har tämligen stora svårigheter med stavningen.
Den informant (K3) som hade flest stavfel (75) i lucktestet har också flest
stavfel i diktamenstestet (17). Men även den bästa skrivaren kan stava fel. Den
typ av fel som återfinns hos informanterna i grupp Fi, dvs. de som gått i finsk
klass, kan kanske klassificeras som ”slarvfel”; den sista bokstaven är ofta
utelämnad:
häne pro hänen
aloi pro aloin
väsyneit pro väsyneitä