Läs rapporten (pdf 415 kB) - Mälardalens högskola

31
undersökning av skriven finska hos finlandssvenska studenter visar att det
vanligaste stavfelet är dubbelteckning av korta ljud efter den första stavelsen.
Det vanligaste stavfelet i detta material är däremot enkelteckning av långa ljud,
även om dubbelskrivning av korta ljud också förekommer. Även om
felstavningen också förekommer i den första stavelsen är det vanligast efter den
första stavelsen:
pysi (pyysi) ’bad’
sitä (siitä) ’det’
videltä (viideltä) ’vid fem’
tehdän (tehdään) ’vi gör’
tehtin (tehtiin) ’vi gjorde’
päästin (päästiin) ’vi kom ut’
tavatin (tavattiin) ’vi träffades’
avatin (avattiin) ’vi öppnade’
seuravana (seuraavana) ’följande’
opaana (oppaana) ’som guide’
muutamaan (muuttamaan) ’flytta’
muutaman (muuttamaan)
paremin (paremmin) ’bättre’
onnelisia (onnellisia) ’lyckliga’
hävinytt (hävinnyt) ’försvunnit’
kansa (kanssa) ’(tillsammans) med’
Några av dessa kan härledas till talspråksformer, såsom utelämnandet av –t i
perfekt participet. Detta är förståeligt då många av informanterna pratar finska
men de har fått begränsad undervisning i att skriva på finska och dessutom har
de ofta inte kunskaper i finsk grammatik. Många informanter enkeltecknar långa
ljud, både vokaler och konsonanter. Särskilt vanligt är det efter den första
stavelsen. Ibland är den finska stavningen blandad med svenskt stavningssätt (o
i stället för u; suoston pro suostun):
kysynu (kysynyt) ’frågat’
häipunu (häipynyt) ’försvunnit’
tietänu (tietänyt/tiennyt) ’vetat’
kunelu (kuunnellut) ’lyssnat’
jättettu (jätetty) ’lämnad’
lyhyyltä (lyhyeltä) ’kort’
toukkussa (toukokuussa) ’i maj’
suoston (suostuin) ’jag gick med på’
vaatejta (vaatteita) ’kläder’
Ibland vet informanten att något ljud skall dubbeltecknas men inte vilket ljud
eller de dubbeltecknar ett ljud utan hörbar anledning, vilket tyder på stor
osäkerhet om stavning: