Läs rapporten (pdf 415 kB) - Mälardalens högskola

70
subjekts-, objekts- och predikativkasus, så pass väl. De få avvikelser som finns
återfinns främst i Sv-gruppen. Några av avvikelserna kan kanske hänföras till
morfologiska problem, att de inte kunnat bilda den avsedda formen utan att det
exempelvis blivit elativ (vieraista ihmisistä) i stället för partitiv (vieraita
ihmisiä).
I några fall kan man skönja en osäkerhet i valet mellan inre och yttre
lokalkasus, där informanten väljer yttre istället för inre lokalkasus. I vissa fall
kan den svenska prepositionen på ha utlöst yttre lokalkasus. I några få fall väljer
informanten befintlighetskasus istället för riktningskasus. Vidare vållar mindre
frekventa kasusformer såsom ablativ, som används främst vid s.k.
”sinnesintrycksverb” (tuntua ’kännas’, näyttää ’verka’), en del problem för
några informanter i Sv-gruppen.
De flesta informanter klarar kongruens utan problem. De avvikelser
som finns i materialet återfinns främst i Sv-gruppen. De flesta av
inkongruensfallen är sådana, där attributet står i nominativ och huvudordet i ett
annat kasus. I några fall förekommer även inkongruens i numerus, där attributet
står i singular och huvudordet i plural, i något fall förekommer inkongruens i
både numerus och kasus. Tidsuttrycken vållar en del problem, både ifråga om
kongruens och i val av kasus. Speciellt komplexa är t ex ’nästa vecka’, då viikko
i denna ställning alltid böjs i adessiv och således inte följer huvudregeln att
tidsuttryck med attribut böjs i essiv.
Utelämnande av possessivsuffix är ett typiskt talspråkligt fenomen
och föreväntas vara frekvent i materialet. Omkring en tredjedel av
possessivsuffixen utelämnas, vilket är överraskande få. Utelämning av
possessivsuffix är däremot vanligare i den fria skrivningen. Fördelningen mellan
Sv- och Fi-gruppen är jämn, då även informanter som gått i finsk klass
utelämnar possessivsuffix.
5 Utvärdering av undervisningen av sverigefinska studerande
Det undervisningsmaterial som i huvudsak används inom undervisning i finska
vid svenska universitet och högskolor är antingen anpassade till svenskspråkiga
studerande utan förkunskaper i finska eller för studerande med finska som
modersmål. Läromedel för modersmålstalande på denna nivå är ofta alltför svåra
för de sverigefinska studerandena, då det förutsätter studentexamen på finska i
Finland. Läromedlen utarbetade för svenska studerande är oftast allför
elementära för de sverigefinska studerandena, eftersom de ofta har en hel del
baskunskaper i finska när de påbörjar studierna. En stor del av undervisningen
på den nivån fokuserar på ordförrådet och på elementär grammatik och då de
sverigefinska studerandena ofta redan har ett stort ordförråd och i stort sett
behärskar den elementära grammatiken, blir undervisningen inte optimal för