Läs rapporten (pdf 415 kB) - Mälardalens högskola

28
kauppoja ’affärer’
hienoja baareja ’fina barer’
pubeja ’pubar’
En utförligare beskrivning av svårigheterna med bildandet av partitiv
pluralisformerna finns i ett separat kapitel nedan.
När det gäller rektionen är det särskilt verb som styr ett mer ovanligt
kasus, exempelvis essiv, som vållar problem. Men även verb som styr inre och
yttre lokalkasus kan utelämnas:
3.1 Stavning
toimia oppaana ’arbeta som guide’ essiv
vihaisena ja huolestuneena ’arg och orolig’ essiv
kertoa lapsuudesta ’berätta om barndomen’ elativ
tuntuu lyhyemmältä ’känns kortare’ ablativ
De flesta barn stavar fel, dvs. även enspråkiga finska barn stavar fel
inledningsvis. Felen minskar vanligen i de högre årskurserna. Enligt Rauramo
(1978) är det vanligaste felet hos enspråkiga finska barn bortfall av bokstav,
oftast i slutet av en stavelse eller ett ord. Vid bortfall av bokstav vid
dubbelteckning är bortfall av konsonant vanligare än bortfall av vokal. Vidare är
utbyte av bokstäver och tillägg av bokstav vanliga. Tillägg av bokstav
förekommer vanligen då ljudet uttalas långt men det dubbelskrivs inte.
Det finns ingen större undersökning av sverigefinska skolbarns
stavning på finska. Nesser (1983, 1986) uppmärksammar de många stavfelen i
de sverigefinska skolbarnens uppsatser och Janulf (1998) konstaterar att 4 av 40
sverigefinska elever i svensk klass med modersmålsundervisning under
årskurserna 3-6 behärskar finskans stavningsregler, medan samtliga
sverigefinska elever i en tvåspråkig klass behärskar finskans stavningsregler så
att man utan svårigheter kan läsa uppsatserna.
I Tuomelas (2001) undersökning framgår att stavfelen är ganska
många i de lägre klasserna men minskar i de högre årskurserna. De
sverigefinska eleverna i svensk klass gör i genomsnitt 41,6 stavfel per 100 ord i
årskurs 3 medan motsvarande siffra i årskurs 9 är 9,9. Sverigefinska skolbarn i
tvåspråkig klass gör 16,3 stavfel i årskurs 3 men 1,0 i årskurs 9. I den enspråkiga
finlandsfinska kontrollgruppen gör barnen i årskurs 3 i genomsnitt 3,5 stavfel
och i årskurs 9 endast 0,6.
Lähdemäkis (1995) undersökning av finlandssvenska studenters
finska skriftspråk uppvisar ett tämligen stort antal stavfel, som kan jämföras med
stavfelen i detta material.
Det har varit svårt att bedöma fall där prickar över ä och ö saknas.
Varje fall har bedömts individuellt och testen har jämförts med den fria
skrivningen. I de fall där informanten markerar prickar genomgående otydligt,