Läs rapporten (pdf 415 kB) - Mälardalens högskola

71
denna grupp. De sverigefinska studenterna hamnar då mellan dessa båda
undervisningsnivåer.
Vidare är både undervisningen och undervisningsmaterialet i
allmänhet akademiskt inriktade både till innehåll och till sina rent pedagogiska
strategier, dvs. undervisningen fokuserar på att lära sig läsa och skriva finska
och inlärningen skall ske främst genom att läsa och skriva. Muntlig
språkfärdighet och språkförståelse kommer fortfarande lite i skymundan, även
om det med tiden har fått allt större uppmärksamhet i pedogikdebatter inom
skolvärlden och genom studenternas egna önskemål. Den tämligen ensidigt
akademiska pedagogiken i språkundervisningen på universitet och högskolor
missgynnar de sverigefinska studerandena, då just den akademiska kompetensen
hos dessa studerande ofta är låg medan den muntliga kompetensen och
förståelse av talad finska i allmänhet är mycket hög.
Undervisningen i finska som andra språk diskuteras livligt i Finland,
inte endast i forskarkretsar utan även bland undervisarna själva. Aalto, Latomaa
och Suni (1997) konstaterar att nästan samtliga undervisningsmaterial
genomgående bygger språkinlärningen på en föregående förmåga att analysera
den underliggande morfofonematiska, morfologiska och syntaktiska strukturen i
språket. Många forskare (bl a Kalliokoski 1992; Martin 1993; Muikku-Werner
1993; Aalto 1994; Schot-Saikku 1994; Lauranto 1995; Strömmer 1995)
kritiserar dessa undervisningsmetoder och efterlyser mer funktionalistiska grepp
inom språkundervisningen och menar att inlärarens förmåga att operera med ett
komplext regelverk i en kommunikationssituation är synnerligen begränsad.
Bland andra betonar Lauranto (1993) att förmåga att analysera språk inte är
detsamma som språkfärdighet. Vidare diskuteras också problemet med att
undervisa i muntlig språkfärdighet utifrån de traditionella
undervisningsmetoderna med att utgå från ett grammatiskt korrekt skriftspråk.
Språkinläraren stöter snart på det naturliga talspråket som är tämligen avlägset
från skriftspråket och stor förvirring kan uppstå, då dessa varieteter ska
sammanlänkas.
Vid sidan av traditionellt undervisningsmaterial i finska för
finlandssvenska skolelever och utländska universitetsstuderande har det i och
med ökad invandring till Finland under den senaste tjugoårsperioden även
utarbetats undervisningsmaterial i finska som andra språk som fokuserar mer på
vardaglig, icke-akademisk, användning av språket. Dessa undervisningsmaterial
används dock endast i begränsad utsträckning vid universitet och högskolor, där
det traditionella undervisningsmaterialet dominerar.
Då det finns ytterligt lite undervisningsmaterial anpassat för de
sverigefinska studenterna, används också vid de svenska universiteten och
högskolorna i stor utsträckning de traditionella undervisningsmaterial som finns
till hands. Många lärare har ibland själva utvecklat kompletterande material som
tar upp de specifikt sverigefinska studerandenas behov.