Läs rapporten (pdf 415 kB) - Mälardalens högskola

52
stå i komparativ: lyhyt, lyhyksi medan andra informanter har uppfattat
komparativformen men inte böjt ordet: lyhyempi och löhöenpi.
De många varianterna på ammatti ’yrke’ kan kanske bero på att
ablativen är så ovanlig, vilket kunde förklara bl.a. ammatikseen, där
informanten har ersatt ablativen med kasus translativ, vilket är nästan ett lika
ovanligt kasus. Translativen kan i detta fall ha utlösts av svenskans ’till yrket’.
Det är överraskande att flera informanter har fogat possessivsuffix på ammatti,
fastän den angivna formen var nominativ utan possessivsuffix. En bidragande
orsak till osäkerheten vid kasusval kan just vara att många har uppfattat att det
ska följas av en speciell ändelse (possessivsuffix) och inte har haft full kontroll
på själva kasusändelsen.
Flera informanter har haft problem med keskustelimme taiteesta ’vi
samtalade om konst’ och har ersatt elativen med partitiv: taidetta. Det kan i
vissa fall bero på att just detta nomen tillhör de komplexa nomentyperna (se
ovan), där just elativen och partitiven ofta sammanblandas. En informant har
skrivit taiteen (ackusativ) och en informant taiteellisesti. Anmärkningsvärt är
att en av de informanter, som gått i finsk klass (Fi) och som annars skriver
felfritt har skrivit taidetta.
Essiven som kasus för predikativadverbial brukar vara en av de stora
stötestenarna för nybörjarstuderande, men informanterna i denna undersökning
tycks klara det mycket väl. En informant (M9) har skrivit opasalla. Essiven i
vihaisena ja vähän huolestuneena ’arg och lite orolig’ har de flesta också klarat
mycket väl, bortsett från vissa stavfel och någon inkongruens (se under
kongruens nedan). En informant har skrivit vihaisessa och huolestuneessa.
Däremot finns det flera utelämningar av just dessa ord än andra kasus (se även
utelämningar), vilket tyder på osäkerhet.
En studerande har skrivit rakastunut häntä i stället för häneen och
en informant rakastunut hänestä. Det kan i det första fallet vara en
sammanblandning av verbet rakastaa ’älska’ som får objekt (häntä): olin
rakastanut häntä och verbet rakastua ’bli förälskad’, som styr illativ (häneen).
Kasusvalet i det andra exemplet är inte lika genomskinligt, det kan tänkas att
informanten varit medveten att det inte skall vara objektskasus men då valt fel
riktningskasus (från-kasus i stället för till-kasus), kanske påverkat av kasus
elativ i pitää hänestä ’ att tycka om honom/henne’.
3.4.3 Kongruens
Här behandlas två olika typer av kongruens, dels kasus- och numeruskongruens i
nomenböjningen, dels personkongruens i verbböjningen. Jag har inte räknat hit
användningen av verbets passivform i stället för aktivformen i 1. pers. plural.
De flesta klarar numerus- och kasuskongruens i nomenböjningen
utan större problem. De sammanlagt 31 fallen av inkongruens hittar man hos 13