Bilaga 9 Konsumentprodukter som hjälpmedel i hälso- och sjukvården

Hjälpmedelsinstitutet 2013-02-14
4 Rättslig reglering
4.1 Hälso- och sjukvårdslagen
Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763; HSL) ansvarar landsting och kommuner
för den allmänna hälso- och sjukvården. Enligt HSL ska landstinget bl.a. erbjuda
dem som är bosatta inom landstinget eller som är kvarskrivna enligt
folkbokföringslagen och stadigvarande vistas där habilitering och rehabilitering,
hjälpmedel för funktionshindrade och tolktjänst för vardagstolkning för
barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade (3 b § första stycket).
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och hjälpmedel
som en kommun har ansvar för (3 b § andra stycket jämförd med 18 b §), dvs.
personer som bor i särskilda boenden för service och omvårdnad, deltar i
dagverksamhet eller som finns inom hemsjukvården om det finns en sådan
överenskommelse med landstinget.
Landsting och kommun kan träffa överenskommelse om att kommunen ska ha
ansvar för hjälpmedel åt personer med funktionsnedsättning (18 b § andra stycket).
Detta har inneburit att ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel för personer med
funktionsnedsättning varierar över landet och även inom landstingen och
kommunerna. Kommunerna har i de län där en kommunalisering skett ofta övertagit
vad som beskrivs som basal rehabilitering och habilitering samt vissa kostnader för
hjälpmedel (SOU 2011:15 s. 32). Just nu pågår en kommunalisering av
hemsjukvården som innebär att hemsjukvården i ordinärt boende överförs från
landstingen till kommunerna. Överföringen kommer att vara slutförd i landet 2015.
Kommunaliseringen av hemsjukvården kommer att medföra bl.a. att kommunerna tar
ett betydligt större ansvar för hjälpmedel än tidigare.
Hälso- och sjukvårdslagen innehåller ingen definition på hjälpmedel. Begreppet
saknar en legaldefinition på habiliterings- och rehabiliteringsområdet dvs. en
redogörelse i författning för innebörden av begreppet. Begreppet hjälpmedel eller
personligt hjälpmedel finns inte heller i Socialstyrelsens termbank. I förarbetena till
HSL används begreppet ”hjälpmedel för den dagliga livsföringen”. Det är enligt
föredragande statsrådet hjälpmedel som fordras för att den enskilde själv eller med
hjälp av någon annan ska kunna tillgodose grundläggande behov ”(att klä sig, äta,
sköta sin hygien m.m.), förflytta sig, kommunicera med omvärlden, fungera i
hemmet och i närmiljön, orientera sig, sköta vardagslivets rutiner i hemmet, gå i
skolan samt delta i sysselsättning och normala fritids- och rekreationsaktiviteter
(prop. 1992/93:159 s. 200).” Utanför begreppet faller enligt statsrådet arbetstekniska
hjälpmedel, vissa hjälpmedel som kan behövas för att genomgå en yrkesinriktad
rehabilitering, särskilda pedagogiska hjälpmedel inom barnomsorgen och skolan
samt förbrukningsartiklar.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel ska planeras
i samverkan med den enskilde (3 b § tredje stycket och 8 b § tredje stycket). Av
11