Bilaga 9 Konsumentprodukter som hjälpmedel i hälso- och sjukvården

Hjälpmedelsinstitutet 2013-02-14
övervägas, men med hänvisning till rättsfallet från Högsta domstolen var han dock
inte beredd att ta ställning till frågan hur ett strikt produktansvar bör utformas för den
offentliga verksamheten, och för övrigt kunde lagstiftning på detta område utan
olägenhet vänta någon tid eftersom ett strikt ansvar på i vart fall en del av detta
område redan har införts genom Högsta domstolens praxis.
Lagrådet delade emellertid inte regeringens uppfattning utan anförde att
produktskadelagen inte kan ges en så bestämd innebörd utan en ny prövning (prop.
1990/91:197 s. 56 och 325 f.). Föredragande statsrådet kommenterade lagrådets
uppfattning i denna fråga i propositionen och anförde att frågan var problematisk och
ansåg att sakligt sett är det inte motiverat att i detta hänseende behandla dessa slag av
offentlig verksamhet (skolbespisning) annorlunda än näringsverksamhet (prop.
1990/91:191 s. 56), och att den fortsatta rättstillämpningen får utvisa vilken betydelse
som ska tillmätas rättsfallet.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition fann lagutskottet för sin del
att undantaget från skadeståndsskyldigheten för produktskador som orsakas av
sådana produkter som ett offentligt organ självt tillverkat eller importerat som ett led
i offentlig verksamhet inte var motiverat (bet. 1991/92:LU14 s. 12). Utskottet
anförde att det, sett ur bl.a. den skadelidandes synvinkel, framstår som angeläget att
ett strikt ansvar ska gälla för alla produktskador oavsett om produkten i fråga satts i
omlopp i näringsverksamhet eller tillverkats och tillhandahållits inom ramen för
offentlig verksamhet. Utskottet konstaterade att det visserligen kan hävdas att den
offentliga sektorn i NJA 1989 s. 39 redan ålagts ett strikt ansvar för produktskador,
men att detta av olika anledningar inte utgjorde skäl att avstå från lagstiftning.
Huruvida en lagreglering på detta område borde ske genom utvidgning av
produktansvarslagens tillämpningsområde eller i annan form undandrog sig
emellertid utskottets bedömning. Det borde därför enligt utskottet ankomma på
regeringen att föranstalta om att frågan snarast blev föremål för närmare
överväganden. Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge
regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan
(rskr. 1991/92:78).
Riksdagens lagutskott efterfrågade antingen en utvidgning av
produktansvarslagens strikta produktansvar till offentlig verksamhet eller en annan
lösning. Patientskadelagen (se avsnitt 4.7) får betraktas som en sådan lösning som
efterfrågades av utskottet, men lagen reglerar inte ett strikt ansvar för en patientskada
utan en försäkringslösning vid sidan om skadeståndsrätten. Vidare är
patientskadelagen inte tillämplig på produkter som inte är medicintekniska
produkter, se avsnitt 4.7.
Lagutskottet kan ha haft fog för sin uppfattning, vilket framgår av ett
förhandsavgörande från EU-domstolen till danska högsta domstolen 30 . I
förhandsavgörandet berördes frågan huruvida en landstingskommun kunde anses
strikt ansvarig för en produktskada enligt produktansvarsdirektivet. Målet rörde en
donerad njure för transplantation som skadats när den sköljdes i en defekt
30 EU-domstolens mål C-203/99 Henning Veedfald ./. Århus Amtskommune den 10 maj 2001.
38