Bilaga 9 Konsumentprodukter som hjälpmedel i hälso- och sjukvården

Hjälpmedelsinstitutet 2013-02-14
Produktansvarslagen är i huvudsak enbart tillämplig på produkter som riktar sig till
konsumentledet. Produktansvaret är strikt. Det framgår tydligt av förarbetena att det
aldrig skulle komma i fråga att lagstifta ett strikt ansvar för produktskador i andra fall
än när produkterna tillhandahålls som ett led i en näringsverksamhet (prop.
1990/91:197 s. 18). Aktörer som således tillhandahåller skadebringande produkter,
men dessa inte har ett samband med någon näringsverksamhet som de bedriver,
omfattas alltså inte av lagen. Det bör dock framhållas att det inte är ett kriterium för
näringsverksamhet att ersättning ska ha betalats för produkten; även gratisprover som
delas ut anses vara omsatta i näringsverksamhet.
Som redovisats i det föregående gäller emellertid produktsäkerhetslagen (se
avsnitt 4.4) inte bara för produkter som tillhandahålls av näringsidkare utan även för
kommunala och statliga myndigheter som tillhandahåller varor till enskilda. Som
exempel nämns i förarbetena till produktsäkerhetsslagen att en kommun som
erbjuder leksaker inom barnomsorgen har ett ansvar att säkerställa att leksakerna är
säkra (se även 2 § leksakslagen). Frågan är om de särskilda skyldigheter om
produkters säkerhet som myndigheter måste beakta med anledning av
produktskadelagen, utgör en omständighet som kan tala för ett strikt
skadeståndansvar enligt produktansvarslagen för stat och kommun när de
tillhandahåller produkter till medborgare. Här bortses från situationer när det
offentliga tillhandahåller i senare led i distributionskedjan produkter i sin
verksamhet. I dessa fall är tillverkaren eller importören skadeståndsskyldig enligt
produktansvarslagen för säkerhetsbrister i sina produkter som drabbar medborgare.
Att stat och kommun bedriver affärsdrivande verksamhet är inte ovanligt. Statliga
och kommunala företag som driver näringsverksamhet kan således bli
skadeståndsskyldiga enligt produktansvarslagen. Det torde dock höra till
ovanligheterna att stat eller kommun uppträder som tillverkare eller importör i
egentlig mening. Sådana omständigheter föreligger dock i den kommunala
verksamheten beträffande försörjning av gas, el och vatten till
kommunmedlemmarna.
I ett rättsfall ålade dock Högsta domstolen Stockholms stad ett strikt
skadeståndsansvar för personskada som en lärare hade drabbats av genom att äta av
den mat som hade serverats personal och elever vid en skolbespisning i Stockholm
(NJA 1989 s. 389). Det rörde sig här om gratis mat i offentlig regi. Läraren smittades
av salmonella genom maten.
I förarbetena till produktansvarsslagen kommenteras rättsfallet (prop.
1990/91:197 s. 56 f.). I regeringens lagrådsremiss (regeringens författningsförslag
som överlämnas till Lagrådet för en juridisk granskning före riksdagsbeslut) anför
föredragande statsrådet att det strikta ansvaret i produktansvarslagen innebär att
sådan offentlig verksamhet som avses i rättsfallet (skolbespisning) inte omfattas av
lagen. Produktskador inom den offentliga sektorn som orsakas av sådana produkter
som ett offentligt organ självt tillverkat eller importerat för att de ska användas i en
offentlig verksamhet ”som inte kan anses som näringsverksamhet” faller enligt
föredragande statsrådet utanför lagens avsedda tillämpningsområde. Det uteslöt inte
enligt statsrådet att frågan om strikt ansvar för offentlig verksamhet kunde
37