Bilaga 9 Konsumentprodukter som hjälpmedel i hälso- och sjukvården

Hjälpmedelsinstitutet 2013-02-14
tillverkaren av en konsumentprodukt som förskrivits som hjälpmedel inom hälso-
och sjukvården inte alls är skadeståndsskyldig. Detta är en fråga som givetvis ytterst
prövas av allmän domstol, men risken är stor att patienten vid felaktig användning av
produkten förlorar käromålet.
Som ett hypotetiskt exempel för att påvisa hur regelverket fungerar skulle kunna
nämnas en patient som inom ramen för Fritt val köper en Segway. En Segway är inte
en medicinteknisk produkt utan ett fordon (klassat som cykel; se avsnitt 6.8).
Patienten missköter dock underhållet eller använder produkten fel, t.ex. bygger om
den och monterar två extra stödhjul och använder den som rullstol. Segwayen går
sönder och patienten skadas. Tillverkaren nekar patienten skadestånd på den grunden
att patienten använt Segwayen som rullstol, vilket det framgår av bruksansvisningen
att den inte får användas för. (Det kan också förhålla sig så att patienten p.g.a.
handikapp saknar förmåga att tillgodogöra sig informationen i bruksanvisningen.)
Såvida inte patienten köpt en försäkring av försäljaren står inga andra medel till buds
för patienten att erhålla skadestånd i det läget än att väcka en skadeståndstalan i
allmän domstol. Det kan dock vara svårt för en patient att driva ett sådant civilmål,
och för övrigt ska patienten göra sannolikt att tillverkaren varit oaktsam, vilket blir
svårt om olyckan inträffat på grund av felaktig användning av produkten.
Sammanfattningsvis påverkas patientens rättsliga ställning om
konsumentprodukter förskrivs som hjälpmedel. Det ”skyddsnät” som
patientskadelagen erbjuder med ett i det närmast strikt ansvar och ett generöst
tillämpningsområde, och därtill så gott som en kostnadsfri handläggning, går
patienten miste om konsumentprodukter i högre utsträckning förskrivs eller
inhandlas med stöd av ett beslut om egenvård. Möjligheten för patienten att kräva
skadestånd enligt produktansvarslagen eller skadeståndslagen återstår, men sannolikt
måste patientens krav på skadestånd prövas av allmän domstol.
6.8 Avslutande synpunkter
Rättsutredningen ger vid handen att det inte finns några absoluta rättsliga hinder för
ett landsting eller en kommun att bredda sitt utbud av hjälpmedel med
konsumentprodukter eller att överlåta till en patient att med stöd av ett
egenvårdsbeslut själv köpa en sådan produkt. Däremot har landsting/kommuner en
skyldighet enligt patientsäkerhetslagen att utvärdera konsumentprodukter så att de är
säkra för patienten och avsett användningsområde. En sådan
patientsäkerhetsriskanalys måste genomföras av det enkla skälet att produkten inte är
tillverkad och testad för medicinska tillämpningar, t.ex. för att kompensera för en
funktionsnedsättning. Omfattningen på en sådan riskanalys är givetvis avhängig av
vilket slag av produkt det rör sig om och hur avancerad den är. Det kan röra sig om
en enklare riskanalys till avancerade tester under en längre tid. Visar riskanalysen att
en konsumentprodukt inte är patientsäker för avsett användningsområde, ska den inte
tillföras hjälpmedelsutbudet. På den ena änden av skalan återfinns t.ex. gratis
programvara för döva personer och personer med hörselnedsättning, och på den
69