Bilaga 9 Konsumentprodukter som hjälpmedel i hälso- och sjukvården

Hjälpmedelsinstitutet 2013-02-14
planen ska planerade och beslutade insatser framgå. Socialstyrelsens har meddelat
föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2007:10) om samordning av insatser för
habilitering och rehabilitering av enskilda. Bl.a. föreskriver Socialstyrelsen att
landsting och kommuner ska utarbeta gemensamma rutiner för samordningen av
habiliterings- och rehabiliteringsinsatser, inklusive hjälpmedel åt enskilda. Rutinerna
ska t.ex. säkerställa att de personer som ska vara ansvariga för samordningen utses.
Den som har utsetts att ansvara för samordningen ska enligt Socialstyrelsens
föreskrifter ansvara för att en plan upprättas (13 §). (Planen kan benämnas på olika
sätt, t.ex. habiliterings-, rehabiliterings- eller vårdplan. 1 ) Planen ska dokumenteras,
bl.a. i patientjournalen (16 §).
Bestämmelser om förskrivning av hjälpmedel finns även i Socialstyrelsens
föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso-
och sjukvården (se nedan). Bestämmelser om rutiner för samverkan, vårdplanering
och överföring av information vid in- och utskrivning finns i Socialstyrelsens
föreskrifter (SOSFS 2005:27) om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i
sluten vård. Föreskrifterna innehåller bl.a. bestämmelser om överföring av
information om patienten mellan landsting och kommun vid ut- och inskrivning.
HSL är en målinriktad ramlag. Det innebär att lagen ger landsting och kommuner
viss frihet att utforma vård- och omsorgsinsatser efter regionala och lokala behov.
Landsting och kommuner får t.ex. sluta avtal med varandra eller med privata aktörer
om att utföra vissa uppgifter som annars ligger på deras ansvar (3 § tredje stycket
resp. 18 § femte stycket HSL). Detta gäller även ansvaret för hjälpmedel, vilket
medfört att hjälpmedelsverksamheten ser olika ut i landet. Landstinget och
kommunen får vidare besluta om avgifter för sina tjänster. Det finns ett tak för hur
mycket den enskilde behöver betala för bl.a. läkarbesök. Det taket omfattar dock inte
avgifter för hjälpmedel.
Hälso- och sjukvården ska enligt lagen bedrivas så att den uppfyller kraven på en
god vård (2 a §). Detta innebär att den ska särskilt vara av god kvalitet med god
hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och
behandlingen, vara lätt tillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande
och integritet samt främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och
sjukvårdspersonalen. Lagen föreskriver också att kvaliteten i verksamheten
systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras (31 §).
Där det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal, de lokaler och
den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges (2 e §).
Vården och behandlingen ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i
samråd med patienten (2 a §). Patienten ska ges individuellt anpassad information om
sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som
finns. Om informationen inte kan lämnas till patienten, ska den i stället lämnas till en
närstående till patienten (2 b §).
1 Hjälpmedelsinstitutet, Förskrivningsprocessen, fritt val av hjälpmedel, egenansvar – tre olika vägar
till hjälpmedel, 2011, s. 39.
12