Bilaga 9 Konsumentprodukter som hjälpmedel i hälso- och sjukvården

Hjälpmedelsinstitutet 2013-02-14
och genomföras i samråd med patienten som ska visas omtanke och respekt (6 kap. 1
§). Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret för hur han
eller hon fullgör sina arbetsuppgifter (6 kap. 2 §). Bestämmelsen, som vanligtvis
benämns det medicinska yrkesansvaret, innebär att var och en som är verksam inom
hälso- och sjukvården har, oavsett utbildning, yrke, ställning i organisationen eller
anställningsförhållande, ett personligt yrkesansvar. Bestämmelsen utesluter inte att
ansvar för ett visst fel kan läggas även på annan än den som gjort sig skyldig till det
omedelbara felet, t.ex. en överordnad med ansvar för vårdrutinerna på en avdelning.
När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med
vetenskap och beprövad erfarenhet ska den som har ansvaret för hälso- och
sjukvården av en patient medverka till att patienten ges möjlighet att välja det
alternativ som han eller hon föredrar (6 kap. 7 §).
4.3 Lagen om valfrihetssystem
Lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) ger kommuner och landsting
möjlighet att överlåta valet av utförare av stöd, vård- och omsorgstjänster till
hjälpmedelsanvändaren eller patienten. Valfrihetssystem är ett alternativ till offentlig
upphandling. LOV bygger alltså inte på EU:s upphandlingsdirektiv på det sätt som
lagen (2007:1091) om offentlig upphandling gör, utan är en lag som bygger enbart på
nationella överväganden. Anledningen är att lagstiftaren bedömt att tjänstekontrakt
inom ramen för valfrihetssystem är s.k. tjänstekoncessioner och därför inte omfattas
av det klassiska upphandlingsdirektivet eller försörjningsdirektivet. Med koncession
avses situationer när en myndighet överlåter till tredje man det totala eller partiella
ansvaret för en ekonomisk verksamhet som myndigheten normalt har ansvaret för,
förutsatt att den tredje mannen tar på sig riskerna med driften.
LOV omfattar således bara tjänster (tjänstekoncessioner), inte varor. Inte heller
omfattas alla tjänster, enbart tjänster på hälso- och sjukvårds- och
socialtjänstområdet, dvs. tjänster som är upptagna som B-tjänster i LOU (se ovan),
dock med undantag för barn- och ungdomsomsorg. Den myndighet som vill tillämpa
lagen måste annonsera löpande på en hemsida som Kammarkollegiet ansvarar för.
Alla leverantörer som uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten ställt
upp ska godkännas och kontrakt ska sedan tecknas. Det ska också finnas ett
ickevalsalternativ för enskild som inte kan eller vill välja utförare.
Utöver bestämmelserna i LOV finns det även annan lagstiftning som påverkar när
LOV får eller ska tillämpas. T.ex. är det frivilligt för kommuner att införa
valfrihetssystem (enligt LOV) men, enligt 5 § 2 stycket HSL obligatoriskt för
landsting att införa vårdvalssystem som ger allmänheten rätt att välja privat eller
offentligt driven vårdcentral, och alla vårdgivare som uppfyller landstingens krav ska
ha rätt att etablera verksamhet inom primärvården med offentlig ersättning.
Genomförande av valfrihetssystem inom primärvården ska ske enligt
bestämmelserna i LOV.
15