Bilaga 9 Konsumentprodukter som hjälpmedel i hälso- och sjukvården

Hjälpmedelsinstitutet 2013-02-14
konsumentprodukt som ska tillföras hjälpmedelssortimentet av det skälet att
produkten inte är avsedd för medicinska ändamål. Det är därmed inte säkert att den
kostnadsbesparing det innebär att köpa in eller erbjuda konsumentprodukter är en
besparing i längden eftersom landstingets eller kommunens skyldighet att testa och
utprova produkten i sig drar kostnader. En riskanalys enligt patientsäkerhetslagen
kan sträcka sig från en enklare analys som tar en dag i anspråk till avancerade tester i
laboratorium eller av särskilda institut som kan sträcka sig över en längre tidsperiod
innan produkten är ackrediterad för medicinskt bruk. Indirekt finns det således i den
komplexa hälso- och sjukvårdsjuridiken juridiska krav som ska förhindra landsting
och kommuner att utan vidare förskriva konsumentprodukter eller inom ramen för ett
valfrihetssystem överlåta till patienten att fritt köpa konsumentprodukter.
Att enbart förskriva medicintekniska produkter som hjälpmedel i hälso- och
sjukvården för med sig en hel del fördelar för både patientsäkerheten och
landstingets respektive kommunens ekonomi. Bl.a. vet förskrivaren att hjälpmedlet
är anpassat för medicinska syften och att tillverkaren har en rapporteringsskyldighet
till Läkemedelsverket, som i sin tur kan återkopplar säkerhetsinformation om tillbud
och återkallelse till landstinget och kommunen. Regleringen av medicintekniska
produkter är således förenlig med patientsäkerhetslagens bestämmelser om rutiner
hos en vårdgivare för uppföljning av avvikelser och incidenter i verksamheten,
inklusive hjälpmedelsverksamheten. En tillverkare av en konsumentprodukt däremot
har ingen författningsenlig skyldighet att rapportera brister och tillbud med
produkten till Läkemedelsverket.
Följaktligen har – som redovisats – flera landsting i sin hjälpmedelspolicy
fastslagit att konsumentprodukter inte får förskrivas som hjälpmedel (avsnitt 5.7).
Det finns emellertid landsting och kommuner som erbjuder icke medicintekniska
produkter i sitt hjälpmedelssortiment. Och inom ramen för Fritt val är ju själva den
bärande idén att en person med funktionshinder ska kunna välja ett hjälpmedel själv
på den öppna marknaden, såvida hjälpmedlet uppfyller dennes hjälpmedelsbehov
enligt hjälpmedelsplanen (motsvarande).
6.6 Medicintekniska produkter inom Fritt val
Fritt val av hjälpmedel innebär att en person med funktionsnedsättning kan köpa ett
hjälpmedel själv på den öppna marknaden. Det normala är att brukaren får en
rekvisition som lämnas till en leverantör av ett hjälpmedel. Efter genomfört köp äger
brukaren hjälpmedlet och ansvarar för dess vård. Fritt val tillämpas i några landsting
och erbjuds som ett alternativ till den vanliga förskrivningsprocessen (se avsnitt 5.5).
När Utredningen om fritt val av hjälpmedels betänkande gick ut på remiss,
yttrade sig bl.a. Läkemedelsverket (2012-03-21, dnr 56:2012/501814).
Läkemedelsverket riktade kritik mot utredningens förslag om ökad valfrihet på
hjälpmedelsområdet. Läkemedelsverket redogjorde för sin erfarenhet att en stor
andel av de olyckor och tillbud som inträffar med medicintekniska hjälpmedel avser
just hjälpmedel. Enligt Läkemedelsverket rör en stor andel av de rapporter som
65